Göteborgsposten – 14 februari 1868, sida 1

allt, och vilda hästar skulle ej kunnat utdraga några vidare enskildtheter af mr Evans än dessa. Men håll! Hvad hade han gifvit för rocken och med hvad slags pengar hade han betalt den? Här öppnade sig en möjlighet. Mr Evans erinrade sig att han hade gikvit femtiotre shillings och sex pence för rocken och fått tillbaka på en tiopundsnote. En tiopundsnote, hvilken, såsom mr Evans med ännu en fruktansvärd ansträngning erinrade sig, haft vårt postkontorsstämpel, hvarpå han den gången gjorde den främmande uppmärksam. Fanns denna note här ännu? Nej; mr Evans hade inbetalt den i grefskapsbanken tillika med några flera pengar på sitt lilla konto, men han mindes bestämdt, att den hade varit försedd med postkontorets stämpel. Mr Carruthers fann att detta var en mycket vigtig punkt men underrättades om sitt misstag derigenom att mr Dalrymple under vägen från skräddaren upplyste honom om att alla banknoter som gingo genom postkontoren förseddes med dylik stämpel. Denna upplysning bekrästades på postkontoret i Amherst, hvarest der på längre tid icke hade blifvit utbetaladt något så stort eller i det närmaste så stort belopp, emedan anvisningar under denna form i allmänhet, efter hvad postmästaren förklarade, voro ställda till pråmförarne och jernbansfolket och endast voro små. Tråden brast alltså helt plötsligt, och mr Carruthers och mr Dalrymple satte sig åter upp i den stora wienervagnen för att köra tillbaka till Poynings och spisa middag, hvilken måltid ej illustrerades med någon af damer