Göteborgsposten – 11 februari 1868, sida 3

2 smaplock från Paris. (Ester en korrespondens till Mvrgenbladet), Seinen är nu öppen och ismassorna på resa till hafvet. Så snart kölden upphörde började man frukta att isstyckena, när isen brast, skulle förstöra broar och de många badoch tvättetablissementer, som äro byggda på Seinen; dugtigt sjöfolk fick derföre i uppdrag att hugga upp isen på sla hotande punkter Arbetet på Scinen bar intresserat Parisarne, som hafva stått i långa rader på kasen. ty detta skådespel som är oss så bekant, hörer i Paris till de sällsynta, emedan Seinen väl stundom lägger sig för en kort tit, men tjock is som,-ligger flera veckor är en raritet, Kanaler Öppvades på alla hotande ställen, så att blott isen lag i midten af Seinen, tills slutligen också den började braka. Dag och vatt var vakt ombord på de infrusua sartygen och på alla byggnader på Seinen. Onsdags morgon började den brista sönder. Kl. 11 hördes på alla kenter endast det enda ropet: la debacle! Denna hade varit väntad i tvenne dagar och man ekyndvue att få plats på en af bryggorna, som raturligtvis alla voro öfverfyllda af menniskor. Iseyckena rusade åstad med en svindlande hastighet och förde med 8 g lemningar af bryggor, timmerstockar, tunnor och allt slags husgeråd, som kom en att tävka på öfversvämaingar eller skeppsbrott. En liten hund boppade tjutande från det ena isstycket till det andra, tusentals menniskor skyndade utelter kajen för att se, hvad det blef af honom. En af qvistar hopflätad hydda seglade triumferande under de båda bryggorna som jag kunde se och man sade omkring mig att den utan tvifvel skulle komma direkte ut i hafvet, Plötsligt hördes höga skrik: -Ett lik! Ett lik! Det blef ett ögonblick en osrhörd uppståndelse, wen snart upptäcktes att qvinnan i kjol och bindmössa var en af de stora dockor man upphänger i frukttråden för att skrämma fåglarne. Nu haglade det qvickheter, ty det behöfs litet för att roa fransmännen. En undersättsig karl uppförde, det är ej godt att säga i hvilken afseigt, scenen i Onkel Tom, som seglar på ett isstycke. Hvad gagn han kunde göra på isstycket är ej lätt att inse och nöjet borde ha varit ri ; uppoffrade han sig för att roa publiken blef afsigten uppnådd. Det berättades dagen derefter, att ett knyte insydt i ett stycke lärft kom simmande. Man föll straxt på den tanken att ett nyfölt barn var i knytet. Låtom oss hoppas att det var en förolyckad skinka l