att en äldre handelsman af gamla skolan fann sig föranlåten att tilltala sitt yngsta biträde j på följande allvarliga sätt: Hör på min unga herre! Herren har hos mig 200 riksdaler i lön och ändå klär herrn sig och lefver som herrn ö hade minst 1,000! Huru kan det gå ihop: i — Äoho, hm, joho, stammade den tilltalade och blef röd i ansigtet som en pion, joho, jag ska säja, jag har spelat på lotteriet och varit så innerligen lycklig att — att — att få ut en stor vinst, ehem! — Jaså, sade principalen och kastade bortåt disken en blick ett kungarike värd-, jaså, är det på det viset, ja, då är jag bara rädd att dragningen skett i min låda! och dermed vände han Fortunas förmente gunstling ryggen. mom