Göteborgsposten – 7 februari 1868, sida 3

met stående yxa, hvilken nu medsordes h framviaadeg vid rätten af den mördades broder, en äldre man af arbetsklassen. Med yxhammaren hade Wirström gifvit enkan Blomgren ett slag öfver ena ögat, så att doden genast följde. Deremot påstod han sig ej hafva tilldelat henne de tvenne trekantiga hål i hufvudet, hvilka upptäcktes vid den medikolegala besigtunngen. Hvem som tillfogat enkan Blomgren dessa hål kunde Wirström likväl ej förklara. Han uppgaf vidare, att han, fastän gift och egande trenne barn, innan mordets begående sammanbott med en hustru vid namn Gustafva Carlsaon, som flera gånger antydt, att enkan Blomgren hade gvdt om penningar och att man väl kunde dela dem med henne. Hustru Carlsson — en qvinna med skarpa, frånstötande drag och nu inkallad för rätten — förnekade dock att basva haft något sådant uttryck. Ett vittne intygade emellertid att hustru Carlsson, straxt efter det Wirström försvunnit från orten och innan mordet å enkan Blomgren ännu var kändt, yttrat: Tänk om Wirström gjort af med gumman Blomg:en, som jag ej sett på länge. Angående deta yttrande uppgaf hustru Carlsson, stt hon fattat misstankar, enär Wirström sagt: Kors, den der käringen kan man ju slå ihjäl? Wirström försvann från trakten sedan ban begått mordet och auträffades först flera dagar derefter.