Göteborgsposten – 7 februari 1868, sida 2

net å parlamentshuset slog half sju. Allt var stilla. Några sa af de arbetande klasserna som dröjt öfver tiden skyndade öfver bryggan till sitt tunga arbete och en och annan pråm rörde sig trögt i det gyttjiga vattnet, men ännu rådde ingen rörlighet, ingen verksamhet. Harriet stannade då hon kom midt på bryggan; en varelse höll just på att försvinna vid dess södra ända och dess norra var alldeles folktom. Hon böjde sig ut öfver staketet och bliczade ned; men ingen båt eller pråm fanns i närheten. Derpå lät hon det bylte, hon hade tagit med sig, falla ned i floden och så snart hon sett det sjunka, vände hon om, utan att dröja ett ögonblick, och gick tillbaka till sitt hem. Då hon närmade sig South Molton Street voro redan flera butiker öppna och i en af dem köpte hon en brefpress af svart marmor. Den var ej precis lik den hon inlagt i det bylte som nu låg på botten at floden, men olikheten var obetydlig och kunde icke upptäckas af någon främmandes öga. I närheten af det hus, hvarest Routh hade hyrt rum, fanns ett porthvalf, som bildade ingången till några stallbyggnader, och i det Harriet gick förbi denna öppna plats föll hennes blick på ett nyfiket ansigte som vändes emot henne af en gosse som låg helt makligt utsträckt på ryggen i porten med armarne under hufvudet upp emot hörnstenen. En plötslig ingifvelse hejdade hennes steg. — Har du intet annat ställe hvarest du kan ligga än här? frågade hon gossen som sprang upp med största hastighet och stod framför henne i en nästan vördnadsfull ställning.