Göteborgsposten – 6 februari 1868, sida 3

I i i i det vill sjelft deltaga uti och vaka öfver dem. Det rätta medlet härtill är pressfriheten. Jules Favre sade, att den tryckning, som hvilat på franska pressen sedan 1852, skadat Frankrike både i dess inre och dess yttre förhållanden; de0 hade bl.a. varit skulden till att Frankrike år 1866 codast spelade en underordnad roll; den hade äfven bidragit till den allmänna stiltjen i affärslifvet och till den förherrskande oron. Samtidigt med det andra kejsardömet har att utstå denna kamp med oppositionen, hvilken måste mer eller mindre uppröra stämningen och i alla händelser göra de franska förhållandena till föremål för en obehaglig uppmärksamhet i utlandet, utställes det för obehagligheter, bryderier, äfven på ett annat håll. I dessa dagar har nemligen den nu ändtligen i sin grift i hemmet hvilande kejsar Maximilians politiska testamente utkommit, under titeln: Autentiska upplysningar angående de senaste händelserna i Mexico, på salig H. M:t kejsar Maximilians befallning utarbetade efter aktstycken at Wilhelm v. Montlong, k. mexic. generalstabsmajor, f. d. kabinettsossicer hos kejsaren, osficer och riddare af flera ordnar I förordet meddelar utgifvaren en kabinettsordre af d. 8 Febr. 1867, genom hvilken Montlong fick i uppdrag, att utkasta en noggrann och tydlig skildring af den hållning, som de franska trupperna iakttagit under sin närvaro i detta land (Mexico), och en skritvelse från inrikesministern, Vizceayno, i hvilken de erforderliga aktstyckena ställas till utgifvarens förfogande. Denna bok är ej någon vanlig partiskrift, den är snarare en anklagelseakt mot hofvet i Tuilerierna och ett förkrossande vittnesbörd mot marskalk Bazaine. Denne man skildras deri såsom ett af verldshistoriens odjur, och teckningen utaf honom börjar sålunda: Redan länge var denne marskalk, som efter sitt giftermål med dottern till en af de liberala hufvudmännen och en fränka till Lopez endast hade till mål att tvinga kejsaren till afsägelse, för att derefter sjelf bemäktiga sig presidentstolen, en förrädare mot kejsardömet, ej mindre än mot den franska vapenäran. Han visste slugt att göra flera chefer till sina villiga kreatur. vi vilja blott anföra några fakta, hvilka skola visa verlden denne marskalks rätta karakter. Marskalk Bazaine hade företagit en inspektionsresa till San Luis Potosi, och i tidningarne hette det storståtligt: Ut marskalk Bozaino har med sin särskilda stab lemnat Mexico (hufvudstaden) d. 2 Juli (1866), för att begifva sig till San Luis-de-Polosi och på närmare håll leda operationerna i norr. Med svajande marskalkssana och den oumbärliga couvre-nugue (skydd för nacken till mössan) drog Bazaine ut ur Mexico, för att företaga denna famösa expedition, som kostade bara 1 a mill. tres. Då han höll sitt intåg i Potosi och såg sin armå samlad omkring sig på torget, hoppades han på en demonstration till sin förmån. Men alla gator voro tomma, alla fönster tillslutna, och missnöjd begaf han sig in i sitt hotell, medan trupperna ännu skyldrade. Hans egna officerare anmärkte hånfullt: vil a saluå la troupe en faisant des grimaces qui lui rendaient la figure comme une brioche mal faite. Det hemliga ändamålet med denna expedition var att besöka en possession, tillhörig en gammal tant till bans fru. De liberala hade pålagt denna tant en brandskattning af 10,000 piaster och hotat alt nedbränna egendomen, om hon ej betalte. Men sedan marskalken gästat gården, afstodo hans vänner (de liberala) från konfiskering och hotelser. Under det marskalken uppehöll sig i Matehuala, gåfvo de kejserliga myndigheterna derstädes middag för honom. Vid bordet sade han, att Frankrike gerna skulle vilja understödja republikens återupprättande, om de utsågo en president. Marskalken syftade på sig sjelf -— men myndigheterna anade det och försvunno.