Göteborgsposten – 6 februari 1868, sida 2

i Hon blef sålunda en främling för folket, om : än förtrogen vid konung Gustafs och hans sö: ners hot. i Wasakonungarnes politik bragte emeller; tid de adliga slägterna i törbindelse med ut; landet. Do fingo ny smak för konsten och krigsbytena gjorde dem rika, så att de kunde tilltredsställa denna sin smak. Rika slott och ; palatser byggdes, och Skokloster är ännu med saa samlingar ett vittnesbörd om konstens I dåvarande ställning härstädes. i Men konstens utveckling gick långsamt si Sverige; etatsoch krigskonsten togo våra , snillen i beslag, tills med Carl XI:s envälde i en längre fredsperiod inträdde. På det vackra, lummiga Drottninghola blefvo de bildande konsterna åter bofasta, och här tager berättelsen om deras vidare öden sin början. Enkedrottningen Hedvig Eleonora gynnade mycket såval den äldre som den yngre Tessin, och utsågs den senare på hennes inrådan att slå sig på architecturam civilem såsom en bland de vackraste sciencer i verlden. Efter vidlyftiga utländska resor äterkom han till Drottningholm, hvars förskönande uppdrogs åt honom. Dess ståtliga allger, dess invecklade lölmurar, dammarne och de springande vattnen, samt blomstermattornas flammande mönster, än formade som namnchiffer, än i sasoner, hvilka närmast erinra oin dem på indiska schalar, gjorde densamma till en al de märkvärdigaste i Norden. Efter en ny utländsk resa fick Tessin sig ålagdt att förbereda ombyggandet af Stockholms slott. Det gamla var en vidsträckt komplex af byggnader, hvilka tillvuxit elterhand och företedde olika tidsåldrars smak. Kärnan i det hela utgjordes ar ett väldigt torn, det bekanta Tre Kronor, som reste sig fem eller sex våningar högre än de gråa släta längor:, som i tyrkant omgåfvo innanbyggnadens tvenne borggärdar. Fyrkantens hörn voro betästa med lägre syrsidiga torn, hvilka folländade det krigiska utseendet, Redan 1682 begynte Carl XI umgås med tanken på slottets ombyggande. Ett så stort och betydelsetullt byggnadsverk hade svenska nationen knappt förehaft sedan Upsala domkyrkas uppförande. Dess vigt för konstutvecklingen i Sverige blef också icke mindre. Vid slottsbyggnaden anknöt sig au äfven de bildande konsteruas uppkomst för mer än ett halft sekel. Man grep verket an i den vid Norrström belägna vestra flygeln, som inneslöt Johan II:s slottskyrka. Hörntornen nedrefvos och en ny grundval lades 1692, hvarefter hela den nya längden, fem månader senare, stod färdig i det ädia skick den eger en i dag. Den lägre flygeln, som i norr omsluter Logården, ingick ej i den urspruogliga planen, men uppkörseln med de bekanta lejonen, hvilka äro bland konstgjuteriets första alster i Sverige, var till anordningen densamma som nu, utom det att kaskaderna ej blefvo uttörda. Byggandet pågick, oaktadt en härjande brand 1697, raskt. Tessin frångick visserligen så småningom den ursprungliga enkelheten, men hvilken olikhet än de skilda längderna i sina midtpartier erbjuda, äro de alla kraftigt sammanslutna till ett helt af den oförlikneligt sköna taklisten med balustraden. Det enda slott, som genom läge och anordniog inbjuder till någon jemförelse, det samudiga, at marmor glänsande och med kolonner smyckade palacio real i Madrid, saknar lock denna plastiska helgjutenhet, och bland enaissancepalats finnes slutligen, såvidt jag r bedöma, endast ett som i proportionernas ;könhet är jemförligt, i afseende ä deras storhet formera — nemligen -palazAo Farnese i kom?. Det är anmärkningsvärdt, men också lätt 11.4