Göteborgsposten – 6 februari 1868, sida 1

jag skyndar mig och under alla omständigheter tidigt följande dag. — Det kunde ni visst, sade Harriet sakta. — Det ställer sig emellertid en liten svårighet i vägen sade Dallas; jag saknar pengar. Redaktionen af Mereury är skyldig mig en obetydlig summa och jag blir visst tvungen att vänta till i morgon för att få den och derpå resa öfver Ostende; ty utan pengar kan jag naturligtvis icke resa. IIarriet såg på honom med en tankspridd och sjuklig mine, hvari låg ett uttryck af trötthet i förening med något hotande, men sade likväl mycket vänligt och förekommande : — Jag tror det skulle vara orätt att förorsaka både uppskof och kostnader genom att vänta. Jag har alltid till min disposition en liten summa, i fall någon al oss skulle blifva sjuk, eller vi blefve nödsakade att plötsligt lemna vår vistelseort, eller en eller annan af de små händelser skulle inträffa, som karlarne aldrig tänka på och fruntimren aldrig glömma. Den står med nöje till er tjenst sade hon med ett tvunget leende, och ni kan skicka mig dem tillbaka, när ni sänder Routh de hundra fyrtio pund. — Jag tackar, svarade Dallas. Jag drager ej i betänkande att låna dessa pengar af er på ett par dagar, då jag derigenom så mycket förr kan hjelpa Routh. Jag reser alltså och gör nu bäst i att lemna er; ty ni var trött då jag kom och måste nu vara det ännu mer. Säg Routh att jag återvänder från Amsterdam så snart jag