turligtvis farligt för er mor, i händelse man skulle upp täcka att diamanterna voro desamme som af mr Carruthers blifvit köpta, och en försigtig juvelerare funne för godt att göra honom en eller annan förrågan om dem. George blef allvarsam och orolig, då Harriet klart och tydligt utvecklade för honom dessa invändningar mot hvad han hade föresatt sig att göra för att genast komma Routh till hjelp, och han tviflade intet ögonblick på riktigheten af hennes argumenter och det grundade i hennes fruktan. — Jag förstår er, sade han, men hvad skall jag göra? För att få penningarne måste jag sälja armbandet, och om detta sker förr eller senare gör ingenting till saken med hänsyn till den fara, hvarom ni talar, men kan deremot blifva af stort inflytande för Routh. Jag kan och vill icke dröja dermed; begär det icke mrs Routh. Det är mycket ädelmodigt af er att tänka på hvad jag utsätter mig för, men — — Jag fruktar ej hvad ni sjelf utsätter er för utan hvad ni utsätter er mor för, om hvilken det är fråga, sade hon, i det hon afbröt honom. Gällde det endast er sjelf, skulle jag för Stewarts skull låta er våga det — det visade sig ett obeskrifligt drag af mildhet i hennes ansigte, en sällsynt vänlighet i hennes blå ögon — men er mor har gjort och lidit så mycket för er. Jag tror mig veta hvad ni helst bör göra. (Forts.)