Det torde ej beböfvas mycken försarenhet i siarekonsten, för att kunna förutspå hr Rohde i morgon, att börja med, sullt hus. Gårdagens spektakel var ej alldeles så tulltaligt besökt som den lockande benämningen på första pjesen För Petterssons skullkunnat gifva anledning att förmoda. Stycket var emellertid rätt muntert. Vida mera pikant var dock den senare pjesen En fru som varit i Paris, om man ock i dessa fyra akter fann ett och annat spår af tysk grundlighet. Hvad helst man emellertid skulle kunna mot stycket anmärka, försvann genom fru Boströms förtjusande spel i titelrollen, vare sig att hon uppträdde som den unga enkan, hvilken varit i Paris, Marie von Schönberg eller som husarlöjtnant. Till den stora munterhet, som detta stycke framkallade, bidrog för öfrigt i högst vä entlig mån hr Engström som major von Sterns betjent. Flera framropningar bekräftade, att allmänheten var synnerligen belåten med sin afton.