Råftegängsoch Polissaker. Från Landsorten Hämnden vakar! Från norra Heleingland omtalas i Gefle P:n några tjufhistorier af ganska lustig beskaffenhet. Der på orten lär finnas en del folk med ovanligt utbildade tjuforganer och långt drifaa i konsten äro företrädesvis många infödda snapphanar, värdiga motstycken till sådana kända storheter som Lasse Maja och Lilja. Se här ett par prof på helsinglandetjusvarnes idrotter: Under sistl. höst började egaren till ett i en elf utstäldt ålkar misstänka, på grund af minskad fångst, att ålarne på något hemlighetsfullt sätt praktiserades ur sin våta kammare. Vid anställd granskning af förhållandet befanns ock märlan till låset för alkistan bafva blifvit nppbruten. Aha, tänkte egaren, jag skall fånga fiskaren. Han tar med sig en af dessa slingrande pjeser, som öfverklädda med svart skinn befinnas hängande i stallar och hafva syskontycko med en lång mörk ål, och lägger sig på lur under nätterna i närheten af ålkistan. Under tredje nattens djupaste mörker kommer ock en figur till stället, uppbryter med yxa låtet, kastar af sig kläderna och kryper naken ner bland ålarne. Skönt! Räfven är fångad. Egaren skyndar till, slår igen luckan till ålkaret, men öppnar — dammluckan Altjufven, som ej kan motstå den strida forssen, kastas omkull bland de omkring hans kropp slingrande ålarne, och i en ganska oangenäm belägenhet börjar han skrika på pardon. Luckan öppnas och arbetande sig med händer och fötter väg upp genom öppningen, får han öfver hufvudet på sig en fiskhåf sow genom en stark arm höll den ångestfulla fisktjufven framstupa med halfva kroppen