Under hela resan till hufvadstaden voro den unge mannens tankar sysselsatta med framtidsplaner, och ej förr hade tåget stannat vid London-bridge än han beslöt att genast gå ull Mercurys byrå och tillkännagifva sin beredvillighet att öfvertaga så mycket arbete han kunde så. Tillsoljo deraf gick han genom Southwark och öfver Blockfriarsbritge, fördjupade sig i en massa I räta vinklar med Fleet-street löpande gator, tills han anlände till en stor respektabel gammal byggnad, ökver hvars dörr brann en lampa med orden JIercurys Byrå i till hälfen utplånade bokstälver. Ett hastigt ryckande i en skarp, rand, stor klocka kallade en gosse till dörren, och denne kiinde genast igen den ankomne och lemnade honom tillträde till tidningsbyråns helgade område. George Dallas gick vidare genom en mörk gång och uppför en brant trappa, klappade på närmaste dörr han kom till, och sedan man titlropat honom att stiga in, öppnade han och befann sig på det helgade området. Det var ett stort otrefligt rum med en gammal tasig turkisk matta på golfvet, två eller tre bokhyllor, fullsalta med böcker, samt några kartor på väggarne, ett gammalt hårdt pickande väggur och en byst med dammigt hår och nedsotadt ansigte. Midt i rummet stod en gammal bristfällig pulpet, betäckt med parlamentsberättelser, brutna och obrutna bref, högar al manuskripter under papperspressarne, korgar med inbjudningskort til alla slags soireer och aftonunderhandlingar, ormlika gutta percharör, medelst hvilka man kunde sätta sig i förbindelse med aflägsna tryckerier och referentrum, ett stor t