Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Yates. Öfrorsditning. —— Men hon hade för god uppfostran för att hålla envist fast vid något ämne och för godt förstånd för att ej fatta den vink som låg i Georges förändrade sätt. Sälunda blef det ej vidare något tal om myrtenqvisten eller om den framtida sannolikheten af en förklaring; men de fortsoro att gå tillsammans och samtala om böcker, målningar och den litterära verldens triumfer och mödor (George sökte ej för att göra sig sjelf rättvisa, tillegna sig större andel deri än som verkligen var hans), tills de nalkades Clares bestämmelseort. Gångstigen som de följt hade uppför en sakta sluttning ledt dem till spetsen af en liten kulle, liknande den från hvilken George dagen förut sett sin mors åkdon närma sig Amherst, men på motsattta sidan af staden. Omedelbart under denna kulle låg i en fyrkantig trädgård ett litet hus, hvars rödmålade af vinrankor betäckta framsida vette mot vägen nedanför. När George såg denna boning, insåg han att hans korta glädje var förbi. — Här är huset, sade Clare, och han hade den trösten att anmärka att det härvid ej fanns något särdeles glädtigt uttryck i hennes ton eller hennes ansigte. 9) Foru. fa So 29.