22 4 ( 7 VASA ARR 8 men det finnes ej brist på pass, genom hvilka Ryssland kan föra sina horder in i Indiens förlofvade land. England skall ej kunna motniå den fruktansvärda stöt, som Ryssland, understödt af oräkneliga mellanasiatiska hjelparmåer, då skall vara i stånd att rikta mot de indiska rikenas konstgjorda byggnad; och beröfvadt sina mest utsträckta besittningar, utan Indien, som är en skola för dess soldater, en försörjningsanstalt tör dess yngre söner, utestängdt från sitt vidaste och fördelaktigaste handelsområde, måste. det så småningom sjunka och falla, likasom forntidens mäktiga riken, hvilka icke ens lefva i historien, utan blott i sagan. Katastrofen kan endast förebyggas derigenom, att England kommer Ryssland i förväg i Alghanistan, vaknar upp ur sin dåsighet, framskjuter sina diplomatiska förposter till Centralasien samt bekämpar intrig med intrig, förbund med förbund. vi tro ej, att Vambery öfverdrifver den fara, som hotar England. Hos ett halfciviliseradt folk såsom det ryska har den råa erölringsdritten större makt, än alla andra politiska betraktelser och civilisationens intressen, isynnerhet sedan denna nation sjelf fått ett mera omedelbart inflytande på sin regerings beslut, än den hade under kejsar Nicolaus... De senare underrättelserna från Indien bekräfta, att de dervarande maktegande, isynnerhet(åde militära, hafva öppen blick för den fara, som hotar från Ryssland, och alla generalguvernörens förmaningar samt lugnande försäkringar ha ej kunnat förhindra, att en agitation uppstått för ett kraftigt ingripande i det inre Asiens angelägenheter. Denna agitation har efter hand tilltagit i den grad, att de, som här i Eagland vägra att tro på Rysslands eröfringsplaner och motsätta sig hvarje ytterligare inblandning i de asiatiska angelägenheterna, frukta de allvarsammaste förvecklingar och misstänka, att regeringen står den allmänna meningen i Indien närmare, än hon sjelf vill tilletå. Armeen i Indien begär, att England skall ej blott på diplomatisk väg befästa sin ställning i Afghanistan, utan äfven företaga en militärisk inblandning. Det skall helt säkert komma att bero af den abyssiniska expeditionens utgång, huruvida denna begäran skall bli uppfylld. Ovädersmolnon draga sig ihop och det vill verkligen synas som att den såsom oundviklig ansedda sammanstötningen mellan England och Ryssland ej längre skall komma att såsom hittills räknas bland de aflägsna möjligheterna. Alldenstund dessa utsigter äfven kunna och antagligen jemväl skola innebära fröet till ett allmänt europeiskt krig, är det intet under, att Frankrike i förväg ordnar sina finanser, för att kunna i farans stund vara fullkomligt beredt. Vårt ena gårdagstelegram bragte oss älven den vigtiga underrättelsen, att franska regeringen begär ett lån om 440 mill. sres, åstadkommet genom nationalsubskription 20 månatliga inbetalningar. Af dessa 10 158 mill. under år 1867 använda till armåens och flottans behof samt 187 mill., som begäras för vapen, befästningsarbeten och flottan under åren 1868—70, eller inalles till försvarsverket en extraordinarie utgift af 345 millioner. Regeringens åtgärd att begära dessa millioner nu, då den nya armeorganisationen väckt en viss rörelse inom landet och hon, genom att åtala en mängd framstående tidnin gar, dertör att de innehållit sjelfständiga referater öfver lagstiftande kårens förhandlingar, visar, att hon är fullt medveten om att i detta tall hafva den allmänna opinionen på sin sida. Det kan ej heller undgå någon PR 4002 . — W FA — — om —T BR er tranaman, att Frankrikes ärorika fana kanske ss snart nog skall komma att på nytt utvecklas, för att skydda vesterns civilisation, solkfrinhe-k ten och Frankrikes egen maktställning. IIOr. tar Ryssland England i Indien, så hotar det o Frankrike, England och Österrike i Turkiet, d Frankrike och Österrike i dettas senare sla-t viska provinser samt Frankrike framtör allt i te bjertat af Europa, om Preussen i blind abao8S lutistifver öfvergifver dettas och Tysklands d. sak genom att tillåta Ryssland få fast fot äf. St ven vester om Weichseln. d I dessa dagar timar just en händelse, ti hvilken förflyttar ryssarne längre in i Europa k. än någonsin. ben ryska regeringen hade 8. neml. påbjudit, att de i sista upproret mer el eller mindre komprometterade polackarnes r) egendomar skulle försäljas till d. 22 Dec. Om de detta icke skett, så skulle de, czaren förkla-ty rade det helt enkelt i en ukas, tillfalla den Å äf ryska förvaltningen. De at detta beslut träfk. fade egendomsegarne hade erhållit två år på få sig, för att kunnna under hand sälja sina gods, fö under det vilkor likväl att köparen var ryss o och tillhörande grekiska religionen eller tysk I från Rysslands Östersjöprovinser. Men polaf ska proklamationer utbreddes, hvilka hotade lif dem, som sålde eller köpte, med gräslig hämnd, lig och endast några så gods blefvo försålda, så m att ryska regeringen nu i sjelfva verket inst nehar ej mindre än 900 sådana af olika vär