SO CD UILl CUT zODT DU och då han derefter blickade öfver vägen såg han att just midtemot den lilla porten fanns en klifstätta, öfver hvilken man kom in på en gångstig öfver fälten som utan tvifvel ledde till Amherst — Jag förmodar att jorden på båda sidor tillhör sir Thomas, tänkte Dallas. och under det han för ett ögonblik stannade, kom en stor svart Newfoundlandshund, bärande en korg i munnen, nedåt den trånga gångstigen, stötte sjelt upp den illa tilislutna porten och stannade i öppningen i det såg ut som han gjort något särdeles för ständigt. Dallas beundrade det vackra djuret och i nästa ögonblick hörde han en ungdomlig röst uppifrån gången ropa: — Hitåt, Umsar, kom hit, sir; hvem sade er att jag skulle gå denna vägen? Caesar började hoppa omkring, men återvände ej och i nästa ögonblick visade sig miss Uarruthers. Blott några få alnar skiljde henne från George, som stod utanför porten med ansigtet vändt mot henne då hon kom nedför vångstigen. Han tog hastigt af sig hatten och hon besvarade hans helsning med någon förlägenhet men med omisskänneligt nöje, i det hennes ansigte öfverdrogs at den täckaste rodnad. 90 — Jag tror att jag borde gå härifrån och lemna henne, men det vill jag ej, sade George för sig sjelf under den ögonblickliga tystnad som följde efter deras ömsesidiga helsning; derefter yttrade han med ett slags förtviflan: — Jag är lycklig öfver att åter af en lycklig slump