Från Utlandet. De senaro tidningarne och telegrammerna från utlandet innehålla en mängd försäkringar från de mest olika håll, hvilka öfverbjuda hvarandra i fredlighet. De i går anlända högarne af tidningar från kontinenten innehålla ett rikhaltigt florilegium af fredsjasminer och rosor. Ryssland har hittills utpekats såsom den makt, hvilken med en viss otålighet önskade att ett krig måtte uppstå, men i en del uppgifter från Wien och Paris underrättas vi nu om motsatsen. De ryska gesandterna utlandet påstås tillochmed hafva erhållit instruktion om att förklara de regeringar, hos hvilka de äro ackrediterade, att Ryssland önskar upprätthålla freden och ingenstädes hotar den. Den officiösa parisertidningen Patrio, som förut klagat öfver de ryska tidningarnes hotande och utmanande språk, säger nu: Vi kunna i dag intyga den fredliga riktning, som på senaste tiden blifvit förherrskande i de ryska officiösa organerna. En skrifvelse från Wien till Köln. Zeit. meddelar en analys af den sista instruktionsdepesch, som Beust tillsändt Österrikes diplomatiska agenter i utlandet; äfven denna andas endast fred och försonlighet. Under någon tid har landsortspressen i Frankrike fört ett mycket krigiskt spräk, hvaraf de andra ländernas press dragit den slutsats, att Frankrike önskade kriget. För att afväpna dessa rykten och nedstämma landsortstidningarnes språk, har inrikesministern utfärdat ett cirkulär till de olika prefekterna, hvilket är hållet i en mycket fredlig anda och befaller de senare att tillse det alla regeringsorganerna endast yttra sig i den anda, gom öfrerensstämmer med regeringens fredliga uttalanden. Ej nog härmed, det omtalas alltjemt, att kejsar Napoleon skall utfärda ett fredsmanifest i form af en skrifvelse till statsministern, hvilket tillochmed redan skall vara utdeladt till rikets dignitärer. Men samtidigt med dessa fredsmadrigaler, som skulle synas ämnade att återinföra oss i idyllens rike med dess stillsamma herdalif, gå tyvärr de alltjemt fortfarande berättelserna om alla makters starka, nästan feberaktiga rustningar. I Frankrike handlar man i detta fall med den största ifver, och särskilt med organisationen af det mobila nationalgardet, fastän lagförslaget ännu icke blifvit antaget af senaten, ehuru dennas bifall ej torde svika, åtminstone att döma af föredraganden Dumas yttrande i senaten, att det af denna i ärendet nedsatta utskott är öfvertygadt om, att en noggrannare kännedom om militärlagen och dess verkningar skall skingra den tillfälliga rörelse, som råder inom landet. Frankrike skall uppfatta sin regerings hållning och förstå, hvarför det ändrat sin armöförfattning, det skall äfvenledes inse, att det måste vinnlägga sig om en stor utsträckning af reserven eller det mobila nationalgardet, eftersom ett närgränsande land, hvars militära organisation Frankrike måste iakttaga, underkastar hela den vapenföra manliga ungdomen krigstjenst ... Må man i utlandet veta, att landet befinner sig i öfverensstämmelse med sitt öfverhufvud, hvilket endast behöfver vädja till nationens ära, för att kring sig samla alla fäderneslandets lefvande krafter. Utskottet ser i denna lag endast önskan att upprätthålla freden, att förebygga störanden at landets inre lugn under fredstid, men på samma gång äfven ett verksamt medel att i krigstid tillbakavisa alla angrepp, som hota landet. Denna lag är icke aggressiv; den kan