på den andra sidan bära inskriften Confederasione Italiana. Oaktadt all den säkerhet, som man söker visa, vet jag likväl, att ingen här, med undantag af påfven, är lugn för framtiden. Kardinal Antonelli och det parti, med hvilket ingen försoning är möjlig, lägga sannerligen icke armarne i kors, och de göra mine af, att lyckan redan varit dem gunstig; men för att åter kunna sätta reaktionen i högsätet inom hela Europa, behöfva de längre tid, än de måhända skola få till sitt förfogande. Ryssland har beklagat sig öfver, att engelska sjöofficerare alldeles öppet inblanda sig i siridigheterna på Kreta, Englands utrikesminister, lord Stanley, har härtill genmält, att Turkiet är Englands allierade och att Kreta är en upprorisk provins. I England och Irland företagas alltjemt många arresteringar i anledning af den feniska rörelsen. Tre amerikanare, bland hvilka en är korrespondent för en tidning i Newyork, hafva vid sin ankomst till Irland arresterats ombord på ångaren Scotia. Dessa arresteringar betraktas med all rätt söm ett ganska allvarsamt steg, hvilket kan väcka stark förbittring i Amerika, der kongressen just är i färd med att fatta beslut om, att regeringen skall skänka de amerikanska borgare, som vistas i Storbritannien, ett kraftigare bistånd än hittills. I Tyskland har utkommit en ny karta öfver Frankrike, försedd med anmärkningar. Frankrike har på densamma afstått territorier till Belgien, Tyskland, Schweiz, Spanien och England; den sista makten har bl. a. fått Cherbourg. I det till en stat af andra rangen nedsjunkna Frankrike skalli Paris vara en sjelsständig fristad, hvilken upprätthålles som ett slags europeisk bordell. Korsika, huset Bonapartes vaggas. skall öfverlåtas till kejsaren och hans slägtingar, hvilka kunna här draga sig tillbaka i ro och dö af ålder. — De goda tyskarne ha sina santasier. I porten och korridorerna till Rothschilds hus i Paris rådde stor trängsel under de första dagarne af denna månad; räntan på de italienska obligationerna skulle utbetalas, och en hvar ville gerna komma först, af fruktan för att penningarne skulle sina ut. Blott ett par i sender fingo tillåtelse att inträda i guldkalfvens helgedom, och eftersom det var en bister köld, gnisslade och skallrade tänderna i porten och korridorerna. Folket blef till slut otåligt, det stampade och skrek och begärde att få komma in i de varma kontoren. Rothschild gaf efter för denna demonstration och sade till sin betjent: Låt dem komma in då; men du kan för resten låta dem veta, att helt andra kalla kårar skall löpa utför ryggen på dem, när de komma tillbaka i Juli månad, för att hemta de räntor, som vid den tiden förfalla till betalning. — Dessa ord ha naturligtvis tolkats på många olika sätt.