Göteborgsposten – 23 januari 1868, sida 3

till, som vi ha rätten fullständigt på vår sida. Vi skola följa en sådan politik, derför att det ej längre finnes något tvingande skäl, som skulle kunna förmå oss att nöja oss med en kompromiss. Våra rustningar äro fullbordade och armölagen är antagen. Frunakrike är, kort sagdt, redo att möta alla händelser. Men derför att det är redo, följer deraf ingalunda, att det yfves öfver att tillfredsställa äregiriga planer. I detta fall är vår politik fri från hvarje hemlig tanke; vi vilja blott, att erkända rättigheter skola aktas och att freden framför allt upprätthålles. Man kan ej förneka, att denna så klart utpräglade hållning måste ha utöfvat en kraftig tryckning på de främmande regeringarnes beslut. Detta måste isynnerhet bli fallet, derför att den europeiska jemnvigten. som vi förfäkta, äfven är ett gemensamt mål, så att våra motslåndare vid hvarje uppstående fråga befinna sig gentemot allierade, hvilka äro genom solidariska intressen förenade med hvarandra. England och Österriko stå sålunda på vår sida gentemot Ryssland i den orientaliska frågan; i afseende på Sydtyskland går Österrike tillsammans med oss; i den romerska frågan stödja Spanien och do små katolska staterna vår politikk. Detta program är ganska klart och tydligen det, som uppställts för den franska por litiken. Enligt detta program beror det på Rysslands och Preussens uppträdande, om freden skall bevaras eller icke. Ryssland har visserligen komprometterat sig i Orienten, men det kan likväl draga sig tillbaka med bevarande at det yttre skenet, om än med minskadt anseende i Orienten. Det är likväl mycket osannolikt, om det äfven skall göra det. Preussen deremot kan ej, utan att underkasta sig stora förödmjukelser, antaga en fred, som erbjudes detsamma på det vilkor, att Pragerfreden respekteras eller rättare änyo sättes i kraft. Skall väl Preussen godvilligt göra ett sådant återtåg? Det har ju, såsom Bismarck en gång yttrade, ett oändligt antal bajonetter till sitt förfogande, och det kan sätta Ryssland mot Frankr ikes allierade. Man skall också fåfängt i någon nordtysk tidning söka efter ett ord, som antyder, att Preussen bekymrar sig om, hvad som står i Pragerfördraget; detta fördrag nämner blott, när det är fråga om art. 5, och det sker då endast för att utveckla, att Preussen icke hindras häraf från att bebålla Nordslesvig. Imellertid är det på Rysslands återtåg i den orientaliska frågan och på Preussens halt vid Pragerfreden som de europeiska händelsernas närmaste gestaltning beror. Fortfara de båda makterna att i dessa saker alltjemt gå iramåt, utan att bekymra sig om de fördrag de söndertrampa, skall väl svårligen det stora kriget kunna förhindras. De politiska stormsoglarne, polackarne, äro redan i verksamhet. De vädra ryskt blod. Och de tyska korrespondenserna trån Paris omtala, att den polska emigrationen derstädes börjar åter hoppas. Den franska regeringen synes nu åter gynna densamma. I Paris utkommer ett blad Correspondance du NordEst., hvilket törskrifver sig från furst Czartoryski och har för ändamål att gagna Polens sak, i det att det framför allt söker skada Ryssland. Kejsar Napoleon skall mycket gynna Correspondauce och låter meddela den åtskilliga underrättelser af intresse. Nämnda blad innehåller äfven ett bref trån Prag, hvari säges, alt de ryska agitatorerna i Böhmen börja förlora en del at den terräng, som de vunnit. Det aristokratiska partiet, ledt af grefvarne Leo Thun och Clam Martinitz, har förskräckts öfver de agitatorer, som tycktes vilja drifva landet i Rysslands armar, och nu beslutat utträda ur sin länge intagna oppositionela hållning mot österrikiska regeringen. Det katolska presterskapet i Böhmen följer samma impuls, besarande att panslavismens seger skall indraga Böhmen i den grekiska kyrkan. Iuom den demokratiska fraktionen af det nationala partiet börjar man äfvenledes inse, att landet icke skulle ur frihetens och demokratiens synpunkt ha något att vinna at en allians med Ryssland. I Dhmen, säger bladet, bildas f. n. ett anti ryskt, liberaltoch demokratiskt parti, hvilket redan har sin representant inom pressen. Man bebådar tillochmed, att en ezeckisk tidning snart skall utkomma, bestämd att bekämpa de ryska stämplingarne-. Den otficiela ryska regeringstidningen Journal de S:t Petersbourg vederlägger naturligtvis berättelserna om Rysslands stämplingar i Orienten och annorstädes samt uppmanar tidningarne att bevisa sina uppgifter samt nämna en enda rysk agent.