Göteborgsposten – 23 januari 1868, sida 3

dan såsom: bortröfvandet af Thors hammare, Thryms frieri, Aegirs gille, Lokes list, Thors förklädnad (hammarhemtningen), jättarnes dråp, asarnes strid och undergång, Lokes straff och slutligen gudarnes förherrligande i Gimle. Prof. J. P. E. Hartmann har komponeradt musiken dertill, prof. Christensen målat 3 landskapsdekorationer och hr Ahlgrensson, som förut omnämnts, 2 sansastiskt-arkitektoniska. Teutermaskineriet lär komma att erbjuda åtskilligt hittills osedt. Då representationen af baletten anses nära nog kunna, som det heter på teaterspråket fylla ett spektakel, har man ansett lämpligt att låta den föregås at ett dramatiskt törspel af prof. II. P. Holst, med musik af prof. Hartmann, kalladt Nornorna. Detta förspel skall tjena till att förbereda den poetiska stämningen och, så att äga, vara en förklarande prolog till den mimiska framställningen. — Direktör Lorinis operasällskap har så småningom återvunnit Köpenhamns-publikens gunst. En rec. yttrar om sällskapet och dess prestationer följande: Sistl. Lördags afton (d. 11 Jan.) öppnades för nästan utsäldt bus egentligen italienska operans säsong å Kasinoteatern, i det vi efter att ha öfvervarit denna föreställning, då Verdis opera Un hallo in maschera uppfordes, rätteligen måste anse den tårsta föreställningen af La favorita? för ett prof på, hurudana sällskapets prestationer i framtiden icko komma att bli. Det gläder oss att vi icke fällt nagon dom öfver de enskilda medlemmarnes kapacitet elter detta första prof, enär vi i motsatt fall eler Lördagens föreställning skulle ha funnit oss nödsakade att dementera en sådan dom. Sällskapets primadonna, signora Anna Vita, är väl ingen primadonna i detta ords egentliga betydelse, då hennes röst hvarken är särdeles stor eler fyllig och hon dessutom synes sakna all koloratur, men hennes röst har en vacker klang och hon sjunger med förstånd. Hennes intonation är äfven särdeles berömvärd. Att hennes andhemtning understundom föreföll mindre korrekt torde ha haft sin grund i en ängslan, från hvilken många sångerskor aldrig kunna frigöra sig. Hon sjöng en stor del af sitt parti verkligen vackert och skördade lifligt bifall. Signora Cari som sjöng spåqvinnans parti är obestridligen sällskapets yppersta medlem, åtminstone af dem som hittills uppträdt. Hon har en mycket vacker, omfångsrik, krafiig och klangfull altröst, hvars ressurser hon väl förstår att använda och hon synes dessutom tillika vara den enda af sällskapets medlemmar, som är i besittning sf verklig dramatisk talang. Hennes framställnang följdes alltgenom med stort intresse och det lisliga bifall och de framropningar, hvarmed hon belönades, voro välförtjenta. Signora Bonnat i. (pagen Oscar) väl bekant för vår publik sedan förra säsongen, mottogs med stormande jubel hvarje gång hon visade sig och måste sjunga alla sin romanser da capo. Huru mycket hon vunnit sedan förra vintern låter sig icke med säkerhet bestämma efter deuna mindre roll, osa synes dock, att hon öppnar sin mun något för litet, då bon sjunger, men deremot tremolerar väl mycket. Signor Vorati, sällskapets tenor, har en isynnerhet i mellanoch det högre registret särdeles vacker röst som tillika besitter nödig styrka. IIans föredrag är derjemte själfullt och ofta verkligen inspireradt, men det skulle, vinna betydligt, om han kunde motarbeta det för den italienska skolan egendomliga, men så högst obehagliga tremulando snart sagdt på hvar enan ton, hvilket åtminstone här i Norden i hög grad förminskar den njutning, som hans föredrag eljest skulle bereda. Barytonisten, signor Pantalooni har också en mycket vucker röst, särdeles hvad beträffar de höga och mellantonerna, hvaremot hans låga toner äro något klanglösa; bans intonation är derjemte ofta temligen bristfällig, hvilket säkerligen härrö från saknad af gehör, dock sjöng han på flera ställen både vackert och själfullt. Siznor Cornago, som denna afton till största delen öfvervunnit sin opnssligbet, synes, så vidt man kan döma efter det lilla parti han innehar i denna opera, vara i besittning af en klangsull och kraftig basröst. Sedermera har uppförts I Trovatoremed signora Calisto som Leonora (debut), signora Cari som Azucena, och signori Verati Manrico) och Pantaleoni (grefve Luna).