Göteborgsposten – 23 januari 1868, sida 2

väl kunna vara här som i London, ty vi behöfva ej frukta att Mr Carruthers får se dig. — Men antag att han finge se mig, utbrast George Är han lord och herre till hela England, Amherst inbegripet? Kanske solskenet tillhör honom och luften äfven? Om jag blott håller mig på afstånd från Poynings, så synes mig att det borde vara nog för honom, Mrs Carruthers hade rest sig upp och såg bedjande på honom. — Kom ihåg, George, att ditt dåliga uppförande skulle i verldens ögon rättfärdiga Mr Carruthers handlingssätt mot dig; men — här lutade hon sig nära intill honom och lade sin hand på hans arm — om du vägrar att betrakta saken ur den synpunkten, så kom likväl ihåg att Mr Carruthers är min man och att jag älskar honom. — Jag skall göra det, min mor, jag skall göra det, sade George häftigt. En så hjertlös, otacksam usling jag är! Jag skall aldrig säga ett ord vidare emot honom. Jag skall i allt lugn stanna qvar här, som du föreslår. Skall jag bo på gästgifvaregården? Ej under mitt eget namn, utan under mitt för närvarande ej mycket kända men med tiden naturligtvis vidtbekanta författarenamn — Paul Ward. Glöm det ej, min mor, skrif upp det; vänta, jag skall skrifva det för dig. P-a-uW-a-r-d. Han skref namnet på en papperslapp, som Mrs Carruthers lade in mellan bladena i sin plånbok.