radshösd. Ekenman med 51 röster. — Till kanslideputerade utsågos landshötd. Munthe och justitieombudsmannen Fröman med 59 röster hvardera. Till ledamöter i talmanskonferensen utsägos excellensen G. A. Sparre med 62, samt presidenten Almqvist och grefve Henning Hamilton med hvardera 60 röster. Regeringens proposition om statsverkets tillstånd och behof blet af båda kamrarne remitterad till statsutskottet. I Andra kammaren afgass dervid intet yttrande, men i Första kammaren förekom derom en diskussion. Grefve Henning Hamilton anmärkte att tullinkomsterna under år 1869 borde beräknas till blott 13 2 million i stället för de af regeringen beräknade 14 millioner, emedan landets konsumtionsförmåga nästa år icke kan stiga utöfver hvad den nu är. Hr Hamilton omtalade äfven att statskontoret saknar nödiga fonder och derför osta måste anlita riksgåldskontoret. Sistnämnde verk borde endast hafva med statens gäld att skaffa, och med de extra utgifterna från statskontoret. För att tillfredsställande ordna riksgäldskontorets ställning borde upptagas ett lån af icke blott 7,800,000 rdr, såsom regeringen föreslagit, utan at 10 millioner och detta lån borde sammanslås med de senast inom landet upptagna 6 millionerna till ett fonderadt lån. Finansministern hr af Ugglas genmälde, utom annat, i afseende på tullinkomsternas beräkning, att regeringen dervid ansett sig icke böra låta leda sig af några suppositioner, utan endast lägga faktiska förhållanden till grund, och då medeltalet af tullinkomsterna för 1865 och 1866 utgjort 13,600,000 rdr och man nu hade att påräkna inkomsten af den höjda tullen å socker, kaffe m. m., så ansåg han, att regeringen haft fullt skäl att beräkna tullinkomsterna till 14 millioner. Deremot instämde han med hr Hamilton deri, att ingen reda kunde vinnas förr än den ordinarie och extra-ordinarie statsregleringen blefve sammanförd på ett ställe, i hvilken riktning K. M:t också tagit ett steg genom att upptaga jernvägsmedlen i den ordinarie statsregleringen. Hvad åter anginge att öka appläningen till 10 millioner, så medgålve han väl, att ställningen derigenom blefve klarare, men regeringen har icke ansett, att man kunde våga att under år 1868 inom landet upptaga ett större lån, än det af regeringen föreslagna, och han trodde, att statsutskottet borde noga besinna sig, innan det tillstyrker något sådant. Efter några anmärkningar af hr C. G. Mörner och försvar af statsrådet Platen, yttrade sig hr Weern klandrande öfver att de förvaltande verken innehafva kassor, af hvilka de göra utlåning på samma gång som statens kassa lider brist på medel. Han ansåg att riksgäldskontoret kunde helt och hållet indragas, men gillade ej upptagande af ett fonderadt (ständigt) lån för sådana tillfälliga behof som det iträgavarande. I andra kammaren väcktes nedan uppräknade motioner. Vid den om prygeloch daggstraffets upphäfvande, yttrade hr De Geer, att han, lika litligt som motionären, önskade, att detta straff så fort som möjligt måtte kunna afskafsas, ehuru han ej trodde, att det äåsyftade målet kunde fortare hinnas på detta sätt än genom den under högsta domstolens granskning varande nya straffiagen för armen och flottan, och kunde han försäkra, att regeringen icke försummat något, för att så skyndsamt som möjligt få den ifrågavarande nya lagen färdig. De i andra kammaren väckta motioner voro: af hr O. B. Olsson: 1. om utfärdande af ett bränvinsbränningsförbud att träda i verkställighet senast d. 16 nåstk. Februari; 2. derom att alla anslag till de kongl. teatrarna måtte indragas; af hr Witt derom, att prygelstraff ej vidare skulle få användas vid armån och flottan, utan i stället andra straff måtte bestämmas; af hr Ribbing: 1. om ändring i 7 af 1853 års fattigvårdsförordniog, i syste att kommunen måtte erhålla rättighet att använda försvarslösa personer till arbete; 2. derom att, med ändring af k. förordningen den 7 December 1866, kommunalstyrelse på landet och stadsfullmäktige i stad måtte erbälla rättighet att bestämma så väl antalet af nykterhetsvärdsbus samt olstugor inom kommunen sem ock sättet för rörelsens utöfvande och kontrollen öfve densamma; af hr Rosenberg: om förändring af gällande stad: gar angående folkskolan, i syfto att ett minimum af kunskapsmått måtte bestämmas för de särskild afdelningarna af densamma och att ingen, som e inhemtat detta minimum, skulle få inträde i en hö gre aldelning, samt att iniräde i tredje klassen a ölementarläroverken skulle vara öppet för den folk skole-elev, som inhemtat minimum i folkskolans hög sta asdelning; RA TEE