ity att han sann sig vara ogare af tio pund, som han under natten varit tillräckligt nykter för att vinna på biljard; han var i stånd att med dessa penningar betala sin värdinna och vända ryggen till detta usla logis, som hennes dåliga lynne, tyranni och lumpenhet gjort ännu uslare. Han packade utan dröjsmål upp få saker han egde — bestående hufvudsakligen at böcker och ritmaterialier — lade dem tillika med sina tariliga klädespersedlar in i ett par koslertar, som han sjelt bar ned för den mörka trappan och lyftade upp i en kärra. Virdshusvärdinnan stod i dörren i den grå morgonskymningen och följde sin förre hyresgäst med ögonen under det han vandrade nedåt den fula lilla gatan, följd af kärran med bagaget. Hon gaf akt på honom och undrade. Hon undrade hvarifrån han fått penningar till att betala henne med. När hon dagen förut kräfe honom, lika rått och skonlöst som vanligt, hade han ej sagt något som antydde att han så hastigt väniade en penningehjelp. Han hade endast sagt att han hoppades snart kunna betala henne. — Hvarifrån har han fått penningarne? tänkte den gamla qvinnan under det hon såg efter honom. Jag hoppas att han kommit åt dem på örligt sätt. Jag undrar hvart han begifver sig. Ilan sade det ej till åkaren, åtminstone ej så högt alt jag kunde höra de. Men det är en sak som ej rör mig; jag skall gå upp och sätta rummen i ordning samt annonsera dem lediga. Sålunda återinträdde Mrs Gunther (ty så hette denna lady) i det ruskiga huset hvarest en stor verksamhet