vud ett pistolskott, som genast gjorde slut på hans sorgliga tillvaro. Anekdoter från Operamaskeraden. Ur ett Stockholmsbref till en landsortstidning låna vi följande: En viss korrespondent till en viss tidning, som har namn om sig att vara mycket konservativ, dansade i en fransäs vis å vis en af de liberalas koryfer. Under en chaine uppkom en smula trassel — jag tror att oredan den här gången verkligen icke uppkom från den liberala sidan — man stod villrådig ett par sekunder, då hastigt en bondgubbo i Rospiggkostym fick tag i både den konservative och den Åliberale och svängde om dem, så att allt blef klart igen, sägande: Det i då väl, att landtmannapartiet X tillhands, då j begge ställen till oreda! — En ung skådespelare, som för kort tid sedan med ej stor framgång debuterade på Dram. teatern, gick en stor del af qvällen arm i arm med en fruntimmersmask i polsk fantasikostym. Man försökte förgälves att enlevera från honom hans dam. En af hans bekanta, för hvilken äfven försöket misslyckats, vände sig då till honom med följande harang: 4Fastän det just ej gick så bra om vären. Du tänker: Noch ist Polen nicht verloren!? re