blef rådande under elt bar timmar. Den siste hyresgästen var härunder stadd på resa till Amherst. George Dallas hade nemligen noga iaktagit de söreskrifter som hans mors bref innehöll, och sedan han afrest med ett morgontåg uppnådde han Amherst vid middagstiden. Tagande för gilvet att det vid den tiden skulle vara fruktlöst att söka sin mor i den lilla staden, tog han af från jernvägen i en riktning som ledde bort från Amherst och vandrade framåt en ojemn gångstig som genom en bokskog förde honom till en rund naken kulle. Han satte sig ned sedan han uppnått detta ställe, hvarifrån han kunde se vägen till och från Po oyninga. På ett litet afstånd trån stället var en slagbom och han såg en vagn stanna intill grinden och en betjent ställa sig vid vagnsdörren och mottaga besallningar af en lady, at hvilken han ej kunde urskilja mer än hufvudbonaden. Han ställde sig upp och väntade. Vagnen kom närmare och han såg att betjenten bar Mr Carruthers livrä. Då steg han ned för den lilla kullen, korsade jernvägen på ett annat ställe och uppnådde hufvudgatan i den lilla staden. Det var marknadsdag. Han undvek värdshuset och valde sin plats så att han kunde passa på sin mors annalkande. Der funnos så många främlingar och sådana som Mr Deane skule ha kallat dagdrifvare, några köpande, andra säljande och många görande ingenting, att en sådan mer eller mindre kunde vara säker om att få passera utan att bli utsatt för några aumärkningar, så att det ej en gång var nödvändigt Jör honom att hålla sig så särdeles långt ifrån gästgifvagår