Göteborgsposten – 22 januari 1868, sida 1

som han skall finna. Men hvarför kommer ni och stör oss i värt samtal? — Ber om förlåtelse, sir, svarade kyparen, till hvilken dennå sista fråga var ställd; det var ej meningen att förolämpa herrarne, men det skull stängas nu. Vi ha ej rättighet att hålla öppet efter klockan tolf. Alla borden voro verkligen öivergitna af gästerna, hvarföre Deano genast steg upp och betalade den räkning kyparen lagt framför honom. Dallas reste sig äfven vacklande. — Här är er rock, sir, sade kyparen i det han räckte honom den; andra armen, sir, om ni behagar. Med någon svårighet fick han rocken på. George Dallas svor öfver den landtskräddare som sytt den, under det han stod raglande och stirrade uttryckslöst framför sig. — Kom nu, gamle gosse, sade Deane; ni skall stå så säkert som Capitolium i Washington blott vi komma ut i fria luften. Vi gå alt sluta vår qväll på ett annat ställe. I det han sade detta fattade han sin kamrats arm och de gingo ut.