Göteborgsposten – 21 januari 1868, sida 1

V. Middagen. På aftonen af den dag som var bestämd för dinern stod Mr Philip Deane på trappan till Bartones restauration vid the Strand med ett utseende som var allt annat än belätet. Hans ansigte som aldrig uttryckte någon öfverdrifven öppenhjertighet eller vänlighet var nu lagdt i djupa veck; hans högra hand stacks beständigt ner i västfickan etter. uret, under det hang venstra med en smal käpp piskade benet på ett sätt som gar tillkänna ett högst retligt lynne. Mr Deane hade orsak att vara förargad; klockan var en qvart öfver sju och ännu hade ingen af de gäster han inbjudit varit synlig, ehuru middagen blifvit bestämd till slaget sju. Hopar af män rusade in och ut ur restaurationen; de som gingo in sågo väntande och hungriga ut, de som kommo ut syntes mätta och belåtna. Mr Deane afundades de förra för hvad de skulle få, de senare för hvad de redan fått. Åtskilliga af dem som gingo in knuffade till honom i förbifarten och Mr Deane var ej van att bli knuffad; en hel mängd af dem som redan dinerat betraktade honom med ett visst medlidande under det de på trappan tände sina cigarrer, och Mr Deane var ej van vid att betraktas med medlidande. Så stod han der och förargade sig, rökande sin cigarr och piskande sina ben, ända tills han fick ett slag på axeln af George Dallas, som helt andfådd — ty han hade sprungit — yttrade: