Göteborgsposten – 20 januari 1868, sida 2

ny piga, och då hen icke visste att ni var en vän till huset, har hon förmodligen hållit på ceremonielet. Aha, är det så? Jag förstår mig icke på ceremonieler, men när flickan lär att bättre känna mig, skall hon se att jag är en af de rätte. Det finnes intet opassande hos mig, intet af det råa framfusiga sätt som utmärker några af edra vänner. Jag betalar för mig hvart jag kommer, begär ingen uppmärksamhet och väntar icke heller någon. Med dessa ord slog han sig på sina byxfickor så att det klingade i dem och såg sig om med ett hånligt leende. — Nå, nå, allting är ju godt och väl! Sätt er nu ned och drick ett glas vin och berätta mig något nytt. — Nej, tack! sade han. Jag har druckit uppe i City, hvarest jag haft en liten förrättning och sålt några af de Erie och Michiganaktier om hvilka jag talade med er. De pengarne voro väl använda och ha gifvit goda räntor. — Jag vill hoppas att ni träffat på en ärlig mäklare, sade Routh. Jag kunde göra er bekant med en, som — — Tack, men jag har fått en ansedd man till mäklare som blifvit mig rekommenderad från andra sidan Atlanten af hans kusin, som är den förnämste mannen vid hela Wall Street i staden New-York. Jag har gifvit honom aktierna och skal! träffa honom på Tisdag kl. två och har priset hållit sig uppe i marknaden sticker jag en femtontusen dollars i fickan. — Och några af dem bringar ni oss i Token-houseyard, sade Routh ifrigt. Ni erinrar er nog, att jag visade er, att jag —