0— —— r7 77 2791 ASH UI vid Faustina. — Tror du det, min vän? — Ja, han är beständigt hos henne, och om han synes taga saken lätt, så är det blott för syns skull. — Efter hvad jag kan förstå, sade han i det han återkom till hufvudämnet, måste ni ha väckt uppseende? — Ett oerhördt uppseende. När vi anlände, vändes allas blickar på oss. Perlfursten — ett vackert namn eller hur? — glittrade i solen så att man förbländades. Revyen hade börjat, men man betraktade blott oss. Hvilken kusk han har den käre persern! Tänk er, han körde emellan alla de andra equipagerna och stannade med vagnen på den bästa platsen. Hans sätt att ropa: plats för fursten! plats för hans exellens! var oemotståndligt. Gå vi till middagsbordet, bäste furste? Hon hakade sig fast vid hans arm med en förtjusande förtrolighet och de gingo till matsalen. Mazikoff, som var en verklig man af verld när han ville och som i likhet med andra fremlingar af mera betydenhet uttryckte sig på fransyska med en renhet i accenten som fransmännen sjelfva ej ofta ega, betraktade henne med ett egendomligt leende. — Du är förtjusande! sade han. Sålunda står du i förbindelse hos Faustina och hennes beskyddare. Tycker du ej att det vore lämpligt afbörda sig den? — Jag förstår er ej. — De ha mottagit dig i sitt hem, de ha fört dig med sig till en festlighet. Vore det ej passande att återgälda deras artighet? — Det var en förträfflig ide! — Du förstår att jag ej vill att en qvinna som jag beskyddar står i förbindelse hos någon ... äfven om det vore Perlfursten. — Ah! sade hon förtjust, jag är säker om att ni gjort upp någonting storartadt! — Jag vill tro det, sade han med falsk blygsamhet. Man har nyss varit hos en person, som bäst i hela Paris förstår att göra anordningarne till en fest. Om två dagar kan du gifva den. — I öfvermorgon? ... Det är just den dag jag spelar; men det betyder ingenting. Man kommer så sent nu för tiden. Det skall bli en nattlig fest. Jag skall tillsäga regissören att afkorta mellanakterna; kamraterna skola brinna af otålighet att få slut på representationen, det skall ge värma åt deras spel! ... Sedan skola vi skynda oss från teatern, och jag skall medtaga alla dessa damer. — Glöm ej att säga dem att du mottager en furste. — Och en furste som är insydd i ädelstenar. De skulle ej för allt i verlden försaka en sådan bjudning. — Men tcaterpersonalen är ej nog. Du måste ha mycket annat folk med. — Jag får öfverflöd på folk. Jag skall invitera alla mina bekanta af båda könen. Jag skall ha hela Paris med. — Laga framförallt att fursten kommer. — Var lugn. Jag skall göra Faustina intresserad för saken och han måste komma. Kan jag äfven invitera hans page? Ni skall få se huru rolig han är. — Må han komma! Jag hoppas verkligen att det blir en utomordentligt glad tillställning. Om hon varit mindre hänförd af sin entusiasm, skulle hon utan tvifvel ha anmärkt det uttryck af elakhet som låg i Mazikoffs leende, då han yttrade dessa sista ord. — Låt höra, sade hon, hvilka förlustelser skola vi ha? Musik, italiensk eklärering, valda och rikliga förfriskningar, ett fyrverkeri ... och vidare? — Och dessutom omvexlande spektakel. — Verkligen! Det skall roa mig att se andra spela komedi! Hvem har ni engagerat? — En hel trupp. — I hvad slags genre? — Alla slagen på en gång. — Åh, ni gör narr af mig. — Det är som jag säger. I öfvermorgon skola mina artister uppslå sitt tält ute i gröngräset i trädgården. — Akrobater och gycklaro? — Just det. — Förträfkligt! Verkliga akrobater? — Så verkliga som möjligt. De ha tillochmed i sällskapet en jätteqvinna. — Ah! Men ha de icke äfven dender skäggiga underdamen, om hvilken Theresa sjunger denna beryktade visa som är bekant äfven i de bästa kretsar. Han brast emot sin vilja ut i ett gapskratt. — Hvem vet, svarade han, jag känner min man, och han är väl i stånd att äfven ha en sådan på sin rehertoir. Om han ej har det, bli vi tvungna att liksom simpla damer med hertigkronor åtnöja oss med sjelfva visan; men det är jätteqvinnan, som skall sjunga den för oss. — Åh! bravo! ... Och sedan? — Sedan skola vi ha kraftproduktioner, som skola komma oss att rysa, och plastiska ställningar som förefalla omöjliga. Direktören håller i detta afseende på att förstärka sin trupp. Är du nöjd? — Jag saknar blott den skäggiga underdamen ... Nå, eftersom detta ej är möjligt ... Men om vi kunde ersätta henne med några vilda djur? — För ögonblicket saknas tillgång på denna vara, såvida du ej, då du bjuder hr Nazir, Faustina och pagen, äfven inviterar lejonet. — Hvarför icke? Jag skall bjuda både lejonet och alla de märkvärdiga vilddjur som han, efter hvad Faustina säger, har i sitt hotell. Tror ni att han skall taga dem med sig? — Det få du och Faustina ställa om; men det är tydligt, att ju flera ban för med sig, desto större inflytande visa ni er ha öfver honom. — Ni tillåter mig att kurtisera honom ... med an