vuäarsml— Skall ers nåd till revyen vid Sartory? frågade han. Man kunde antaga detta, ty qvarterets flesta equipager voro på väg till detta mål. Mazikoff kastade sig i vagnen med sin följeslagare och svarade kort: — Avenue des Champs-Elysåes, N:o .... ni stannar vid allgen. . Den vil instruerade tjenaren svarade ej; af sin herres utseende kunde han döma till hans otålighet. Vagnen gattes i rörelse i den angifna riktningen. Vagnens rörelse återgaf Mazikoff någon själsnärvaro; han erinrade sig ändamålet med Saint-Valiez besök och sammanställde de sista ord som Perizel uttalat med fyndet af det lilla korset. För honom stodo dessa fakta i nära förbindelse med hvarandra genom omständigheter, som voro fullkomligt okända för baronen. Hans otålighet tilltog till den grad att svettdropparne rullade ned från hans panna och alla hans muskler darrade konvulsiviskt. Oaktadt hästarnes hastiga lopp, klagade han öfver deras långsamhet och upprepade gångor skulle han, ifall ej hans följeslagare, som ingalunda var lugnad i afseende på hans själstillstånd och derföre bevakade hans rörelser, hållit honom tillbaka, ha hoppat ur vagnen för att fortare nå målet. — Af nåd, bästa furste, tag ert förnuft tillfånga; var ej så exalterad; se på mig huru lugn jag är, sade baronen. Moskoviten betraktade honom och yttrade med ett besynnerligt skratt: — Ah! han tycks på allvar tro att jag är galen!... Det fordrades blott det för att råga skymfen! ... Men nej, ni vet ej hvilken förfärlig ångest ni förorsakat mig och är derföre ursäktlig ... För att bevisa er att jag har mitt fulla förnuft, om icke min kallblodighet i behåll, så låtom oss återkomma till hvad ni sade mig om denne man ... denne Raymond de Savarly! Eftersom ni påstår att han lefver, eftersom ni tror er återfinna hans spår och hans inflytande öfverallt, i allt hvad som intresserar er, så säg hvar han är, hvar man skall träffa honom, eller åtminstone hvar man skall söka honom? — Ah! det är just den gåta som jag försökt lösa, som jag ännu söker lösa. — Ni hyser väl ändock någon bestämd förmodan i detta afseende? — Ja, och den är så djerf att jag knappt vågar bekänna den för mig sjelf. Emellertid är det en inre röst som tillropar mig att den måste vara sann. — Nå hvad hindrar er att öfvertyga er om saken? ... Jag har lärt känna er som en företagsam man. — Jag tror mig ännu vara det ... svarade baronen i dof ton, och den affär jag förehaft i natt skall bevisa er det, så snart ni fått bättre upplysning om den. Nu rullade vagnen, efter att ha öfverfarit Place de la Concorde, in på Champs-Elysges. Till följe af den militäriska högtidlighet, hvarom kusken nämnt ett ord, tycktes alla vagnar i Paris ha stämt möte på samma plats. Den stora allen var öfverhopad och det fordrades hela kuskens skicklighet för att styra igenom och passera förbi denna mängd. — För hela denna lysande rörelse voro de likgiltiga; och likväl var det till största delen deras vänner, deras bekantskaper som de passerade förbi och hvilkas hästar stampade omkring dem. Plötsligt uppgaf Saint-Valiez ett rop af förvåning och fattade bojarens arm för att rikta hans uppmärksamhet på föremålet för hans öfverraskning. — Se dit, sade baronen hastigt, denna kalesch! ... Ser ni den? Den var redan långt borta, men ryssen hade äfven gjort en rörelse. — Charlotte! ... sade han; det är Charlotte och Faustina! ... De kände igen oss och helsade på oss... Jag hade verkligen glömt det; Charlotte förberedde mig i går på att hon skulle fara till revyen med sin väninna. — Huru! sade Saint-Valiez, är det allt hvad ni såg? — Ja. — Men i framsätet på vagnen, midt emot dem.. mannen som satt der ... — Hvilken man? — Ah, min furste, mumlade han förargad, ni har blifvit både döf och blind! — Det är ni som talar i gåtor. — Ni såg blott dessa flickor som suto med ansigtena vända mot oss; men midtemot dem satt med ryggen vänd åt oss en herre, egaren till equipaget. — Ah! Faustinas vän ... persern, är det ej så? ... Hvad rör det mig! — Hvad det rör er ... utropade Saint-Valiez med ett vildt skratt, hvad det rör er! ... Nåväl, vet då, att om verkligen Leonard Dorbans finnes i denna verlden, I om Raymond de Savarly är återuppstånden, så är det i denne man som de äro förkroppsligade! Förstår ni nu hvad det betyder? Och denne man, tillade han, åker triumferande vid Charlottes och Faustinas sida . .. en dubbel eröfring som han gjort på vår bekostnad! — Guds död! mumlade ryssen. Det skall ej kunna sägas att två personer sådana som ni och jag ostraffadt låtit denne österländske förförare taga ifrån oss våra älskarinnor! Baronen började skratta och då hans följeslagare i sin ordning betraktade honom med ett frågande uttryck, sade han: — Iåt mig skratta; dessa varelser äro ej värda så mycken vrede och jag tänkte på att det fattades i hans harem en tredje skönhet, som det skulle vara mycket roande att se der, dottern till den intrigmakaren Portin!... Vi ha allvarsammare affärer att reglera; jag afstar lika litet som ni derifrån; men den skall komma på sin tid. Här upphörde samtalet om denna sak, ty vagnen stannade nu framför det uppgifna husnumret. Bojaren anfölls åter af sin nervösa darrning. — Kom, kom! sade han i det han hoppade till marken. Tan mnagsanada 3 tyg otan foar dan atara alldakn 1 9.