Sedan hon på en gång erfarit att Portin ej var hennes far och att Leonard fallit i det försåt som hans fiender utställt för honom, hade hon funnit att ingenting mer återstod för henne att uträtta här i verlden och med en bitter glädje öfverlemnat sig åt klostrets mörker.! Juvelhandlaren hade alltför väl tagit sina mått och steg för att ej smickra sig med att hon vore så godt som innesluten i en graf, hvarifrån hennes skugga ej skulle kunna utgå för att förebrå honom hans brott. Han hade ej för något pris velat omtala hvar hon fanns, och Amölies blotta namn, uttaladt i hans närvaro, försatte honom i ett raseri som allvarsamt hotade att förnya den kris, hvarur han en gång förut ej ostraffadt undsluppit; ty vid minsta sinnesrörelse blefvo hans ögon blodsprängda och han öfverfölls af en spasmodisk darrning. För öfrigt hade han alltifrån den dag då han kastade Amelies hemgift i Carmeliternunneklostret, med samma omsorg undvikit att bibehålla någon förbindelse mellan detta kloster och honom. Han önskade och han insåg, att allt var slut mellan honom och det olyckliga barn som han gjort faderlös och som han velat veta död. Ack! när man med ena foten beträdt brottets bana går man långt! Amelie å sin sida hade tagit sitt öde allvarsamt. Då hon ej mer hade någon här på jorden att beskydda inlade hon hela sin brinnande ifver i bönen för dem som tillhörde en annan verld, och om en religiös instinkt ej förbjudit henne detta, skulle hon anropat himlen att påskynda hennes förening med dem. Under dessa omständigheter hade emellertid, som vi redan sagt, de fyra brottsliga föga gemensamt sinsemellan. Mazikoff, som bibehöll sina verldsliga förbindelser så mycket som var nödvändigt för att bibehålla skenet och tillfredsställa mademoiselle Lolottes fantasier, var vissa dagar tankspridd och besynnerlig. Man sade i sällskapslifvet att han åldrades. Man skulle ha sagt något helt annat om man kunnat misstänka att hans tankspriddhet och detta besynnerliga sätt dolde det egendomliga beskydd som han gaf åt en ung flicka, hvilken han först ryckte från Saint-Valiez och sedan från sjelfva grafven. Baronen och Cambrai fullföljde med tillhjelp af sina nedriga handtlangare det djerfva företag som skulle föra dem till den plats der persern dolde sina hemligheter och sina rikedomar. Portin, ihärdig i sina sträfvanden, gjorde trägna besök hos denne samme främling för att på ett mera enkelt och mera klokt sätt göra sig till herre öfver hans person och hans förmögenhet. Portin var en listigare och mera djuptänkt intrig-makare än alla hans medbrottslingar tillsammantagna. I afseende på samvetslöshet uppgingo dessa utan tvifvel mot honom, och deras enda lag berodde på deras intresse. Men han öfverträffade dem deri, att hans planer gingo längre, omfattade mera framtiden och mindre det närvarande. I Efter att ha sträfvat för att beröfva sina kamrater frukten af deras gemensamma arbete genom att bemäktiga sig grefve de Savarlys testamente, arbetade han nu för samma mål, men på ett ännu fintligare sätt. Af baronen framskjuten för att utforska Aga-Nazirs rikedomar, af honom anförtrodd hvad som var möjligt att få veta derom, ytterligare genom Faustinas oförbehållsamhet och sina egna iakttaganden upplyst om perserns omätliga förmögenhet, hade han ej förkastat tanken att denne var i besittning af en hemlighet motsvarande familjen Savarlys, eller kanhända densamma. Men då han på samma gång öfvervägde alla utsigterna för och emot, de mångfaldiga svårigheterna, de händelser som envist, liksom genom en verklig slumpens lek, förvandlat denna hemlighet och denna förmögenhet till ett bedrägligt irrbloss, som genom ett missöde slocknade i samma ögonblick hans hand skulle gripa det, så beslöt han att ändra taktik. Han afstod från dessa fruktlösa, farliga, mödosamma och äfventyrliga förföljelser, han antog ett mycket säkrare medel, det att fästa vid sig den man, hvilken hans medbrottsliga ville våldföra sig på, fästa honom vid sig genom de starka familjbanden. I Också veta vi att han, då Saint-Valiez försökte få honom att dela sina farhågor, sin lust att upptäcka ursprunget till perserns rikedom, uppmanade denne till försigtighet samt att han sökte få behålla denna affär för sin egen räkning. Det var då som baronen, hvilken genom Faustinas svartsjuka blifvit upplyst om förhållandet, beslöt sig för att inleda ett företag, i hvilket Cambrai skulle vara hans ende förtrogne. Hvad skulle väl slutligen bli resultatet af så många söndringar, så mycket misstroende och så många brottsliga företag? Vi skola få veta detta genom att följa tråden af denna berättelse, för hvars belysande denna framställning varit nödvändig. i Christine var sålunda den enda som var värd högaktning bland dessa menniskor; hon ville ha en man och persern förenade i sin person allt hvad hon drömt om. Låtom oss till hennes beröm säga, att om hon saknat den intagande och förföriske markis de Ruzolles, hade hon aldrig helt och hållit glömt Leonard, samt att hon, utan att göra sig reda för orsaken, i Aga-Nazirs närvaro erfor en känsla af sympati liknande den som den unge artisten ingifvit henne. Hon hade för Jean de Ruzolles kännt en verklig hög