Göteborgsposten – 16 januari 1868, sida 2

dra grunder mäktat uträtta, skall denna min bekännelse kunna åstadkomma och att du, när du ser för hvilket pris jag så till vida har frälst dig, skall stanna och vänd: om från den väg som förer ned i en afgrund at under gång, från hvilken jag med alla mina ansträngningar e skulle kunna rycka dig. Jag har åstadkommit pennin garne, du behöfver, genom ett medel, hvarpå jag, jus som jag börjat uppgifva allt hopp om att kunna tillfreds. ställa min brinnande önskan, tillfälligtvis kom att tänks under ett samtal som egde rum vid middagsbordet mel. lan Mr Carruthers och hans familjadvokat, Mr Tatham Det rörde en märklig och skymllig familjhistoria, som nyligen hade kommit till hans kunskap. Jag behöfver e besvära dig med att läsa eller mig att nedskritva detal jerna deraf; du skall erfara dem när jag får träffa dig och lemna dig penningarne; och jag tviflar ej, törs ej tvifla på, George, att du skall med hela din själ känna djupet af det öfverlagda och låga bedrägeri jag nedlåti mig till för din skull. Jag han aldrig göra detsamma om igen som jag nu har gjort; den utväg jag begagnat kan endast en gång användas och redan denna enda gång är i högsta grad farlig, och jag måste derföre, om du också vore nog låg och förhärdad att fordra ett upprepande deraf, hvilket jag likväl ej kan tro, min käre gosse, säga dig att det ej kan låta sig göra. Med mindre Mr Carruthers skulle ändra sinne på grund af en fullständig och hugnesam förändring i ditt uppförande, måste hvarje bisträckning i penningar från min sida vara fullkomligt omöjlig. Jag påpekar detta så skarpt för dig af de bästa