Göteborgsposten – 15 januari 1868, sida 3

Arottmungen samt prins August voro narvs rande. Från Utlandet. Ryssland och dess förhållanden tord snart komma att blifva det stående ämnet inor den ledande europeiska pressen. Dess unde senare åren offensiva politik ger anledning at sluta dertill. Det nationala slaviska partie har neml. i törening med absolutismen unde förl. år med mera framgång än någonsin fort satt kampen mot de vesteuropeiska elemen terna i Rysslands gränsprovinser, och en öf verblick derpå, till någon del hemtad ur Kölr leit. torde ej vara utan intresse. Konungariket Polens förvaltning har hel och hållet sammansmält med det öfriga rikets det polska språket har i de högre förvalt ningsgrenarne ersatts af det ryska, början ha gjorts till en förändring af Warschaus hög skola till ryskt universitet, byråkratien ha nästan fullständigt russifierats. Under tå må naders förlopp blefvo den polska finanskomi teen samt generaldirektionerna i Warschau fö; undervisningen, kulten, postoch kommanika tionsväsendet upphäfda, de polska katolikernas kyrkliga förhållanden lagda i händerna på er auktoritet i Petersburg, talrika unerade kyrko förvandlade till grekiskt-ortodoxa. slutliger eparchien af Podlachien upphäfd. I Lithauer ha 50,000 katoliker omvändts till rättrogna de få qvarvarande polska embetsmännen ersatts med ryssar, de Muraview-Kaufmannska åtgärderna, hvilka afsågo den polska adelns rumerande till förmån för bönderna, upprätthållits i sin fulla styrka, slutligen ha flera olika försök gjorts att sammansmälta de polsklithauiska judarne med det ryska elementet och Kahebrådens upphäfvande förhindra hvarje sjelfständig utveckling. Enligt öfverensstämmande vittnesbörd från den ryska pressens samtliga organer stå de framgångar, som ernås i hänsyn till det ryska inflytandets befästande och den ryska grundegendomens utbredning i de forna polska länderna, likväl icke i proportion till de stora offer och ansträngningar, som de kostat staten och de af denna understödda banker och bolag. Det i Petersburg bildade bolaget, för att skaffa den ryska grundegendomen utbredning i Wilnas militärdistrikt, hade upplösts, den kredit af 5 mill. siltverrubel, som beviljats detsamma, har återtagits och lemnats till Hypoteksföreningen. Antalet af de ryska godsköparne har förblifvit så försvinnande litet, art de offentliga försäljningarne af samtliga konfiskerade polska gods, hvilka till d. 10 Dec. 1867 förblifvit osålda, måst uppskjutas. Den politik, som fullföljts mot polackarne och hvilken dittills förklarats vara en följd af 1863 års uppror, har under de sista månaderna äfven användts mot finnarne och tyskarne. Man har påmint finnarne om, att deras representativa författning blott genom kejserlig nåd består och endast har gällande kraft, då den fogar sig etter de ryska önskningarne; den af finska landtdagen förkastade upa, stränga presslagen har blifvit på administrativ väg införd, hvarjemte man låtit storfurstendömets senat förstå, att man, om omedgörlighet fortfarande visas i afseende på regeringens afsigter, tänker utsträcka de ryska lagarne till Finland. Värst ha Östersjöprovinserna, Lif-, Estoch Kurland, måst lida af den fiendskap, med hvilken det företrädesvis at ministrarne i Miliutin och BSelenny representerade nationala partiet i Ryssland förföljer rikets icke-ryska delar. Fastän tyskarne i dessa provinser sökt aflägsna våldsamma ingrepp i de provinsiela förhållandena, förklarade kejsaren likväl i Juni förl. år uti ett på slottet i Riga hållet ryskt tal, att det nära sambandet mellan alla lemmar af den ryska familjen gör förändringar nödvändiga, hvilka mera närma dessa trakters förhållanden till det öfriga rikets institutioner; några veckor senare befalldes, att det ryska språket skulle införas hos Östersjöländernas myndigheter och den lifländska landtdagens protest mot denna kränkning af landets privilegier nedtystades genom ett kejserligt maktspråk. De ryska lagskipningsinrättningarne skola antagligen äfven bli utsträckta till de tre Östersjöprovinserna. De under de senare 40 åren gjorda försöken att genom löften om jord vinna letterna och esterna för ötverträde till grekiska kyrkan hafva nu äfven börjat användas mot det tyska inflytandet vid Östersjön. Rysslands intriger i Turkiet och dess hugg mot Österrike uti den slaviska propagandan och kongressen äro sör väl bekanta att här upperpas; men deremot sörtjenar det framhållas, att Preussens politik, hvilken bragt dess grannar i harnesk emot detsamma, ensam möjliggjort denna Rysslands hållning. Om Frankrike och Tyskland varit eniga, skulle det varit omöjligt. T2—224— —— SS