Göteborgsposten – 15 januari 1868, sida 2

— Huru och på hvad sätt skall det sluta? Det är ett förskräckligt vagspel! IV. I vågskålen. I öfver sex veckor kom det ej ett ord från Mrs Carruthers. Det hopp, som uppstått i George Dallas bröst efter samtalet med hans mor i hushållerskans rum, hade undergått de åtskilliga, för ouppfyllda önskningar hos sangviniska menniskor vanliga skiftningarne. I början hade det varit klart och ljust och då det efter de första åtta dagarnes förlopp ännu icke ankommit något bref började det blifva skymning för honom och han hade försökt föreställa sig, att just den omständigheten, att han ej erhållit något bref, kunde anses som ett tecken, hvilket visade att det var nägot i görningen. Derefter bragte uteblifvandet af hvarje underrättelse hans hopp till att vackla, tills erinringen om det gamla ordspråket inga nyheter äro goda ater kom det att skina klart för en tid; men när så tiden för den förnyade vexelns infriande allt mer och mer närmade sig, blefvo George Dallas utsigter på samma gång allt mörkare och mörkare och till sist utslocknade fullständigt hoppets ljus och sörtvislans mörker herrskade oinskränkt i hans barm. Hvad kunde hans mor förehafva sig. Hon maste hafva föregifvit att hon hade en räkning att betala och straxt skulle ha penningarne,