Göteborgsposten – 15 januari 1868, sida 2

santsnabel kunde snappa till sig en fempundsnote från en opåpasslig vid ett spelbord och sätta häfstången till en stor cityspekulation i rörelse. Och just nu var han i färd med något stort. Folk som gjorde det till sitt yrke att deltaga i vadhållningarne om den stora kapplöpningen, som da förestod, lade med förundran märke till Routiys uteblifvande och om han än stundom infann sig i två eller tre af de spelklubbar af andra rangen, af hvilka han var medlem, var han ständigt orolig och tankspridd. Satte han sig vid ett spelbord, inlät han sig, ehuru han af vanr spelade försigtigt och med omsorg, dock aldrig i något högt spel och var ingalunda såsom förr den uppsluppne Paladin, bakom hvars stol folk samlade sig och med begärlighet lyssnade till hvarje qvickhet han sade. Den ringa vinsten på tärningoch korispel bleknade för den hägring af rikedom som skulle göras i bolag och aktier, elefantsnabeln skulle nu visa både sin styrka och sin behändighet och det snille som hittills hade inskränkt sig till alt göra små konststycken med kort och tärning, slå puder i ögonen på någon dummerjöns eller vinna pengar från en i spelets mysterier invigd skulle nu få en större verkningskrets genom att upprätta ett stort citysällskap. Om denna plan kände Dallas intet. En okänd menniska utan namn eller inflytande skulle varit alldeles otjenlig, men han gömdes til kommande möjligheter. Routh skickade bestindigt bud efter honom, var alltid glad när han kom och plågade honom aldrig med häntydningar på hans skuld; men vid deras sammankomster talade man endast om allmänna ämnen, och George märkte