Göteborgsposten – 15 januari 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Yates. öÖfversätining. — Stackars gosse, ni har ej haft lycka med er, svarade Routh. Om jag ofta sett Deane? Åh, ja, han kommer hit de flesta dagar, stundom tillochmed på förmiddagen. — På förmiddagen? Då han är uppe till långt inpå natten, förundrar det mig. — Mig förundrar det ej. Han är mycket kraftig, har en förträfflig helsa och drinkandet synes ej på minsta sätt göra honom skada. — Det är en märkvärdig karl, sade George tankfullt. Hur kallblodigt vann han ej mina pengar och hur bar jag mig ej åt som en galning! Det skulle roa mig att veta, om han skulle hafva tappat lika kallblodigt. — Utan tvifvel, svarade Routh; han skulle varit öfvertygad om att återfå sina pengar på annat sätt. Ja, han är en besynnerlig och i mina tankar tillika en obehaglig menniska. Harriet såg på sin man med ett varnande ögonkast. Det var ej Routh vanligt att så länge nära en blott personlig känsla eller utan nödvändighet gifva så mycket af ) Forts. fr. N:o 10.