Göteborgsposten – 11 januari 1868, sida 2

gaf sig derföroatillika med Svensson till polisen och anmälde förhållandet. Emellertid misstänkte väl någon af de spanande konstaplarne Svenssons ärlighet, ty han blef tagen i förhör, och erkände då att han, kort efter det han skrifvit utanskriften lyckats ur spegellådan tillgripa brefvet. I polissessionen igår tillsporde polismästaren den tilltalade, om han erkände förbrytelsev. Svensson svarade ja. Polismästaren sade att S. var en stor stackare.Detektiva afdelningens protokoll fick en remiss till rådhusrätten sig påtecknad, och så var den saken slut. Ett annat protokoll upplästes (på annat sätt får allmänheten numera ej upplysning om huru polisundersökningar om brott emot egendom, välfärd och kanske äfven lif skötas). Det var en sjöman från Norrland vid namn C. G. Söderholm, som utgjorde föremålet för denua uppsats från den detektiva afdelningen. Enligt protokollet skulle han en dag ha infunnit sig å jakten Rio4 hos en skoppare Börjesson i dennes skans, hvarest en B. tillhörig brun ytterrock hängde I ytterrocksfickan låg en portmonnä med inneliggande tvenne pantlånesedlar, den ena på ett silfvercylinderur, den andra på en rock. Söderholm utbjöd, då han infann sig i skansen, en kikare, hvilken förmodligen Börjesson köpte, ty protokollet förmälde, att Söderholm något senare infann sig hos den då ombord på jakten Anna varande Börjesson, för att erhålla betalning, hvilken han förmodligen äfven fick. Då Börjesson sedermera återvände å jakten ÅRio var rocken försvunnen. Af någon anledning misstänktes Söderholm. Han häktades och vid det förhör, som i detektiva afdeloingen med honom företogs, förklarade han, att han, då han besökt Börjesson å jakten ÅAnna-, såg en person komma upp på Rio, bärande en rock på armen. Denne person erbjöd honom att köpa rocken för 2 rdr. Den okände tog tillika fram ur rockfickan en plånbok, hvilken han bad honom väl akta. Atlydande denna tillsägelse gräfde han ned plånboken i snön, der den återfanns, men utan pantsedlar. Dessa förklarade han sig ha sett. Då Söderholm fortfarande n: kade, påminde polismastaren honom om, att tre vittnen intygat hans brottslighet. Han nekade fortfarunde. Polismästaren afhöll sig från vidare reflektioner, och så var äfven denna sak klarligen afhandlad, så att målet kunde remitteras till rådhusrätten och Söderholm få återvända till cellfängelset.