.AiAi—— —— jan en liflig bäfvan för de yttringar af ett okändt hf, som få dagar efter hennes bröllop trängde sig in på henne; men hennes kärlek gaf henne kraft att uthärda allt. Liksom färgarens hand får likhet med det hvari den arbetar, på samma sätt genomträngdes Harriet Kouth a! sin mans sinnesstämning och tänkesätt, tills hon efter att nästan hafva blitvit hans andra jag, blef hans trognaste förbundskamrat och pålitligaste rådgifvare vid alla de sällsamma planer, med hvilkas hjelp han uppehöll sitt lit. Under första tiden af deras äktenskap hade hon en gång, endast en gång, och då blott några minuter, tall till honom om förbättring, om att på ett mera hederligt, mera aktningsvärdt sätt förtjena deras gemensamma lissuppehälle, hvilket ej med hans goda hutvud, hans stora förmåga borde erbjuda många svårigheter; men med den enda tillstymmelse till hårdhet, han någonsin både förr och sedan tillåtit sig, hade hennes man svarat henne att hans tid för dylika saker vore förbi och att hon skulle glömma den barnsliga romantik man lärt henne i institutet, att hon måste stå eller falla med honom och vara beredd på att bära sin del af det slags tillvaro som blifvit hans andra natur och från hvilken han icke vågade hoppas att kunna göra sig lös. Och om han äfven skulle kunna det, hade han tillagt, trodde han icke att han skulle önska det, och dermed måste den saken vara förbi. Och dermed var det också slut med den saken. Allt från det ögonblicket begrof Harriet Routh sitt förflutna, begrof sitt förra jage och helgade sig med kropp och själ åt sin man. Hennes inflytande på honom till