men man saknar hvarje spår af, att Frankrike gått in på dessa lätt begripliga antydningar. Furst Gortschakoff skref d. 16 Nov. förl. år: Sedan den tiden (kejsarnes sammankomst i Stuttgart) hafva sakerna tagit en rask utveckling; händelser, hvilka då tycktes ligga fjerran, hafva ryckt ansenligt närmare; det innevarande året har isynnerhet bidragit till att mogna dem; tecknen till det turkiska herraväldets förfall i Europa hafva ökats till den grad, att de ovilkorligen måste tilldraga sig kabinetternas uppmärksamhet och ändra deras törut hysta åsigter. Men det hette i samma depesch: Åvi känna ännu icke bestämdt de åsigter, till hvilka marquis de Moustier kommit genom den erfarenhet, som han gjort under sitt sista vistande i Konstantinopel. Han är, såvidt vi kunna finna, i allmänhet genomträngd af den öfvertygelsen, att man med hela verldens kraf för ögonen icke bör söka en lösning af det orientaliska problemet i våldsamma förvecklingar, utan i successiva framsteg. Ryssland hade, tillade Gortschakoff, naturligtvis alltid varit af samma moning; men i betraktande af de ständigt växande vlidandena befarade det, att donna vackra plan måste uppgifvas. Nu utspunnos långvariga underhandlingar angående de kristnas ställning i Orienten, under hvilka Beust (i Februari månad), utfärdade ett cirkulär, hvilket förordade en revision at pariserfördraget 1856, och Ryssland gick så långt i sin välvilja för sultanen, att det utarbetade ett utförligt förslag till en retorm af Turkiets civila och militära bestyrelse, hvilket i April månad tillställdes makterna i form af ett memorandum. Ea praktisk utgångspunkt för underhandlingarne föralåg uti upproret på Kreta, och den ryska regeringen återkom äfven ständigt till detta ämne, i det hon beräknade, att de sympatier, som insurgenterna till en del väckte hos den allmänna meningen i Enropa och hos kabinetterna, kunde framkalla en brytning mot principen om Turkiets integritet och sålunda angripa det obehagliga fördraget af 1856. Underhandlingarne med Frankrike sträckte sig emellertid aldrig utom de kristnas ställning, hvilka i och för sig, om de sortsara att stå under sultanen, äro för Rysslard den likgiltigaste sak i verlden, hvarpå det genom sitt beteende i Polen gifvit de mest slående bevis, och med hänsyn till Kreta, visade sig det goda förståndet Frankrike och Ryssland emellan pracviskt endast deri, att såväl franska som :yska krigsfartyg singo befallning om, att bortföra åldringar, qvinnor och barn ifrån ön. Det var tal om många planer och flera gemensamma steg togos; men de ledde ej till det ringaste resultat, förmodligen derför att den turkiska regeringen, likasom då ryska regeringen år 1863 skenbart trotsade hela verlden, var öfvertygad om, att en koalition endast existerade på papperet och att ösverenskommelsen var rent ytlig. Ester kejsarmötet i Salzburg började uti de ryska depescherna till Frankrike bittra pikar blandas med de vänskapliga försäkringarne. Det var tal om nedsättandet af en international undersökningskomii på Kreta, men Porten hade bestämdt vägrat ingå härpå, och Frankrike sade nu till Ryssland: Hvad i all verlden skola vi göra? Ty det är en naturlig sak, att det ej kan komma i fråga att anvånda tvång mot Turkiet. Jag svarade furst Talleyrand (Frankrikes gesandt i Petersburg), skref Gortschakofl d. 27 Aug. f. å., ratt vi icke hyste någon tanke på att utäfva tvång; men i brist på materielt tvång var det så mycket oundgängligare att begagna moraliskt tvång, emedan detta var det enda medel, hvartill makterna ekulle taga sin tillflykt, för att tynga på Turkiets beslut. Om man skulle ernå denna afsigt, om tryckningen skulle verka, vore det derför af största vigt, att ingenting förefölle, som kunde hos Porten rubba tron på, att en fast och fullständig öfverenskommelse råder mellan de båda kabinetterna. Jag har emellertid icke förtegat för hr Talleyrand, att åtskilligt nyligen förefallit, som kunde ha gjort detia skadliga intryck på Porten. Furst Gortschakoff hänvisade till, att chefen för franska flottan i Orienten erhållit befallningar, enligt hvilka han ej längre knnde intervenera på ofvan anförda sätt, och till sammankomsten i Salzburg, i det både Turkiet och grekerna af dessa omständigheter drogo den slutsatsen, Åatt det goda förståndet mellan Frankrike och Ryssland var försvagadt, om icke brutet. Om hösten sökte kejsar Alexander, medan han vistades på Krim, att personligen ingå någon öfvorenskommelse med Turkiet, i det han förhandlade omedelbart mod den turkiska utrikes: ministern, Å Ryssland hade nn låtit allt annat träda i bakgrunden för Kreta, men det satte stort värde på att ernå något i denna punkt, dels derför alt det hos de kristna i orienten väckt stora förhoppningar, hvilka det ej ville helt och hållet gäcka, dels derför att kung Georg af Grekland skulle gifta sig med czarens brors— 1 sve Yt . 6EUE(15 —— — — — — — — — — —2— — — — — — 2 —