hand med sin, i det hon vänligt men skarpt fixerade honom och läggande sin andra hand på hans axel, sade hon: — George, min gode, älskade gosse, jag vill hoppas, att det inte är alltför ledsamma nyheter ni har att meddela henne? Han försökte att småle, medan han vänligt frigjorde sin hand från den gamla qvinnan. — Tror ni ate goda nyheter skulle fört mig hit, hvarest jag är en förbjuden gäst? Hon skakade sorgset på hufvudet. — I alla fall letver ni och kan sjelf bringa henne edra sorgliga underrättelser, och det är allt för henne, sade Mrs Brookes. I nästa ögonblick gick dörren upp och med häftiga steg inträdde Mrs Carruthers. George Dallas sprang upp och slog sina armar omkring henne. — Min mor, min mor! — Min son, min älskade son! voro de enda ord de utbytte, innan de blefvo fullkomligt lemnade åt sig sjelfva. Mrs Brookes gick, och den unge mannen kunde nu obehindradt förklara sitt oväntade besök. — Jag vågar ej fråga, hvad det är som för dig hit, George, sade hans mor i det hon satte sig ned på den tarfliga soffan och drog honom till sig. Jag kan ej annat än glädja mig att se dig här men truktar att fråga hvarför du kommit. En blandning af fruktan och glädje kom hennes röst att darra och framjagade rodnaden på hennes kinder. — Du kan nog vara rädd att tråga mig min mor,