Göteborgsposten – 7 januari 1868, sida 1

—— — ———— —l—5 — brand. eller kasta en flyktig blick på klockan, som v sade huru hastigt tiden tramskred. Sedan Mrs Bis sa lemnat honom, hade en half timma förlidit, som förela. honom tre gånger så lång. Svagt och otydligt nådde honom ljudet at musiken och förökade hans retlighet och trötthet. Ett mörkt moln spred sig öfver hans ansigte och i samma ton som i sin monolog neri allen mumlade han för sig sjelf: — Jag må undra om hon tänker på att jag också borde vara här eller att, om jag inte borde det, detta stä. a ej heller är hennes rätta plats. Under alla omständig heter är jag emellertid hennes son och hon kunde nog göra något för mig om hon endast ville. Han är intagen i henne, sade den gamla qvinnan och stolt öfver henne hvartill han också har orsak. Hvad de qvinnorna likväl äro för några stackare! Om de endast genast från början tänkto efter och bestämde sig för hur de skulle förhålla sig, skulle de styra många männer. Men hon är rädd för honom och låter honom märka det. Nå, nå, det torde vara bedröfligt nog för henne med. Men hvarför kommer hon fnte? Han måste likväl vänta ännu en stund, ty åter förgicks en qvart, innan Mrs Brookes kom tillbaka. — Kommer hon? frågade han ifrigt, då den lilla bleka qvinnan omsider med lätta steg inträdde i rummet. — Ja, men hon måste vänta, tills första laget gått till bords, ty sedan skall herrn icke sakna henne. Den gamla qvinnan gick bort till honom, tattade hans högra