Inbrottostölderna här i staden börja antaga en nästan romantisk karaktor. Man skulle kunna tro sig lefva i Kyrkostaten under H. II. påfveus för röfvare och deras anhang milda spira. Eller hur skall man betrakta en historia sådan som följande? För några dagar sedan skulle hr Christian Frick, hvilken, som bekant, innehar utskänkningsrättigheter i Trädgårdstöreningens schweitzeripaviljong, besöka densamma, hvilken s. n. naturligrvis är iklädd sin vinterhabit. Icke är denna habit just vacker, men man har hittills trott den vara skyddande både för väderlekens och annan åverkan. Sådan hade ock varit hr Fricks fromma tro och han hade derföre icke förut besökt stället på en hel månad. Hans öfverraskning blef derföre lika stor som obehaglig, då han fann att ban under tiden haft hyresgäster i lukalen, och dertill sådane som kännt sig mycket hemmastadda. De hade, då de funno att värden förglömt lemna dem en ordentlig ingång, sågat sig in genom brädbeklädnaden och sedan slagit sig ned innanför. I ett af rummen anträffades nemligen en hel del sybehör, en mängd cigarrstumpar, en rock som saknade en ärm