Göteborgsposten – 4 januari 1868, sida 1

gon och kan naturligtvis icke med säkerhet visa mig under dagen. Hitta på något, amma, och hjelp mig. — Jag kunde gå upp till tjenstfolket — de äro alla församlade vid dörrarne till balsalen — och passa på tillfället då hon går förbi. — Det skall fordra tid, sade George, men är likvisst bästa sättet att lyckas. Gör det derföre, amma, men gif mig något att äta, medan ni är borta. Kommer någon af tjenstsolket hit? Som du kan förstå, voro det bäst om de icke finge se mig. — Nej, här är ni fullkomligt i säkerhet; de se på dansen, svarade hon tankspridt och tillslöt emellertid luckorna för fönstret, genom hvilket han kommit in. Derpå gick hon men kom straxt tillbaka med en bricka kallt kött, bröd och vin. Han satt ännu framför kakelugnen med hufvudet bakåtlutadt mot länstolens höga, raka ryggstöd och händerna instuckna i fickorna. — Mycket tarflig måltid, Master George, sade hushållerskan; men jag kan inte skaffa något bättre utan att spilla tid. — Bry er ej om det, amma. Jag är ej hungrig och skulle ej hålla mig för god att äta kallt kött, om jag äfven vore det. Tiggare måste hålla till godo med hvad de få, vet ni väl, och jag är inte stort bättre än en tiggare, som ni vet. Gif mig något vin. Det är väl inte någon förbrytelse, ehuru jag kommit in i min styffars hus genom fönstret och dricker hans vin utan hans vilja och vetskap. (FartaY