— ——— — —— — Ah! så besynnerligt! . yttrade han; säkert har detta aldrig kunnat tillhöra Pårizel. — Hvad är det då? frågade Saint-Valicz. Baronen mottog det ifrågavarande föremålet ur Furmais händer och betraktade det i sin ordning. — Besxnuerligt! mumlade han helt tankfull. bet var ett qvinnosmycke, ett litet silfverkors med byzantinsk emaljering. Det var instuckef i ett litet rödt sammetsfodral, som ej var på vanligt sätt upplöst, utan slitet isär, liksom om man med våld ryckt det från en ung flickas hals. Detta kors hade dubbla utgående armar, det var ett grekiskt kors. (Forts.)