Göteborgsposten – 31 december 1868, sida 1

På bönstolen låg en öppen bok och tvenne ljusstakar af brons buro ett par lins, som blifvit så nyligen släckta att vaxet ännu ej hurnitastelna. Samt-Valicz luta sig ötver boken: det var en bönbok, som var öppnad vid afdelningen Dödsmessan Svetten börjado att peria ut från baronens rynkade panna. Han pekade mel en spasmodisk rörelse på det dörrförhäänge som var mid: emot dem. Der! .. Se citer der! yttrade han med brutal röst. Mathurin Furmais lyfte på förhänget; den betäckte en dörr som tycktes Åta hermetiskt tillsluten. — Öppna, yttra e han till Palonge, som med osäker hand höll sina falska nycklar; öppna, det iär derigenom de gutt. Jag tror icke pa spöken, jag. — Pa mitt ord! utbrast Palonge etter några fåfänga försök, denna dörr är allal fördömd. — Den måste ga upp. IIör på, gif mig dina verktyg. Baronen öfvartos sjelt arbetot. Numera föga bekymrande sig om att undvi aå buller, sprängde han låset, bröt löst trädet vil reglarne och manövrerade med sådan kraft att en dörrspegel gick sönder. Men sedan han uttört allt detta uppgaf han ett utrop af raseri. Hvad var det jag sade er? yttrade Palonge. De stodo framför icke en mur utan framför ett stort skåp, hvilket i nästa rum gjorde det omöjligt att öppna dörren.