Göteborgsposten – 31 december 1868, sida 1

Parisiska Rattsidork al Alfred de Brähat och Octave Förs. Ösvers. Saint-Valiex undertryckte en grof hädelse som han hade på läpparne och yttrade i det han ännu ehuru med möda återhöll sin yrede: — Nå hvarföre arbetar du icke? — Låset är sönder, svarade den tilltalade; det är nu tre gånger som jag tyckt mig ha fått tag i fjedern utan att jag ckats ... Djefvulen blandar sig bestämdt i allt dethär. Icke destomindre öfvervanns svårigheten medelst ett säkrare eller skickligare handgrepp; dörren gick upp. I detta ögonblick blef ljudet mera bestämdt, men lät dock ännu alltjemut doft, och Saint-Valicz som upplyft ett förhänge innanför dörren stannade, liksom de öfrige slagen af en häpnad, hvilken framkallade ett dubbelt utrop: rummet var liksom förstugan och trappan, liksom hela huset försänkt i djupt mörker. Ljudet upprepades icke, men i stället tyckte de sig i sin upphettado inbillning höra liksom de tunga och lång) Forts. fr. N:o 803.