Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 2

ÄGL ———— — ——— —5 — Det skulle visserligen icke vara klokt, men jag vill icke heller ha för stort sällskap; ingenting förskräcker spöken mera. Ni, båda Blairzot, kunna stanna här på vakt, men om det händer något så spring icke er väg. Om jag ropar, så kom upp. — Åh, vetron, yttrade Firmin, som i sjelfva verket var förtjust öfror den roll han erhöll, för hvilka tar ni oss? — Ni båda, fortfor Saint-Valiez till Furmais och Palonge, följa med mig; jag tror er vara säkra. — Ni har rätt, inföll Mathurin Furmais. och ni skall så se huru vi bära oss åt! — För mig till första dörr, och må den som är ekickligast taga knippan af dyrkarne. — Dyrkar, det är just min specialitet, sade Palonge. Medan de båda Blairzot valde sina observationsposter på ringa afstånd från hvarandra, gingo de utan buller genom trädgården, inträngde i förstugan och tände en blindlykta för att säkraro och beqvämare tränga in i husets okända delar. Alla gingo till en början på måfå, och för att försikra sig om öppet återtåg, lemnade baronen dörrarne öppna efter sig. Några af dessa voro temligen svåra att öppna egentligen derföre att låsarne voro rostiga då de på länge icke varit vårdade. Stegen i domestiktrappan knarrado under deras fötter, trots deras försigtighetsmått, men ingenting tillkännagaf att detta buller väckte uppmärksamhet hos någon i huset. De hade gått ungefär genom halfva huset då de sågo on dörr, hvilken borde stå i förbindelse med det