Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 2

— Jo, svarado Firmin Blairzot, det är derborta en dörr som stär i förbindelse med ett rum från hvilket man kommer till köket. IIelt nära går från en korridor en domestikfrappa upp, hvilken leder till våningarns och vindsrummen. Facaden är en våning högre åt chaps-Elysdes än åt detta håll. — och nycklarne? — Här har ni en, svarade den gamle Tlairzot; den skall öppna dörren till det första rummet; hysd de andra beträffar tror jag att med det här man ej skall få svart att öppna dem. Ni vet att la-ar på inre dörrar aldrig äro så kinkiga. Han skramlade vid dessa ord med en knippa dyrkar sådana som låssmederna begagna. — — Vill ni, fortsatte han, att si genast börja vår lilla visit? Vi äro tillräc med leksaker som i spioner som lura på oss, afgifva sin rapport. M gå blir jag eJ med längre. igt starka; kamraterna ha försett sig yaa för tillfället. Om åät är polisola vi bespara de för f-n! om det ä mödan att något annat, 2 — Hvad vill du att det skall vara, din gamle mes? frågade Saint-Valiez brutalt. — Man kan ej veta, man kan ej veta, mumlade banditen. Då man har rest har man lärt mycket, och då jag bodde i Neapel och Rom ... Nånå, vi få väl se. — Pass på! yttrade en af bandet. Se na börjar spökeriet. De båda Blairzot gjorde med ena handen korstocknot