Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 2

ållit detta uppdrag. HAMBURG d. 28 Dec. (Börstelegram). )iskonto 2 11 proe. Fondbörsen flau. Kaske fast. Spanmälsmarknaden stilla, 115716 fe:s disponbel rysk Råg såldes till 1033, d:o pr Maj ill 101 Rthlr, andra sädesslag matta. I Liverpool omsattes igår 8,000 bal Bomull; middl. Upland 7 d. BAR retar DD ——22 Insänaåty Väfnadsindustrien i Mark. Till Red. af Göteborgs-Posten. Vi ha från Borås tått oss tillsändt nedanstående bref med anhållan om dess införande i tidningen och ehuru det i detsamma omhandlade sammanträdet redan varit föremål för ett omnämnande i ortens tidning, villfara vi dock ins:s önskan, icke minst för att visa det vi ej äro så afvogt sinnade mot Borås stads industriella angelägenheter, som nämnde stads tidning behagat påstå. — Det ifrågavarande brefvet är at följande lydelse: Boråg d. 21 Dce. 1867. Broder! Af tidningarne har du sett huru vår laudshöfding, grefve Sparre, framställt en id till denna orts vaäfnadsindustri-idkare, att i nye verlden, det raska Amerika, söka sig en afsättningsort, en marknad, för sina sabrikater. De proportioner fabrikationen hunnit, göra den inhemska marknaden för trång och mana alltså till uppsökande af aflägenare afsäåtningsplatser. Utan att afbida ett för närvarande tvetydigt ansed: resultat af hr Himmelmans uppfinning att segla i luften, bar mången driftig och klok affärsman inom denna ort med förkärlek omfattat hr grefvens mera praktiska förslag, att, med begagnande af do beqväma medel för samfärdsel, som redan nu stå oss till buds, afsända ett par raska och praktiska män härifrån till det e?ora landet för att känna sig för och för att, om möjligt, inleda affårsförbindelser deratädes. Ogerna slår jag guldharpa för tidens store; men neka kan jag icke, att jag beundrar grefve Sparre, hans voksamhet och omtanka åt alla håll, och tror lika visat, som jag hoppas det, att en framtid skall med större vördnad och tacksamhet bedöma denne ovanlige man än samtiden. Om du, lika med mig, hade. kännedom om huru vafvadsindustrien uppbringats i det nardelagna Mark; att värdet af derinom tillverkade väsfnadsartiklar uppgår till omkring 6 millioner rdr årligen; att å Rydals vackra spinneri skulle kunna spinnas omkring 800 bundtar garn degligen då nu återigen endast säll n spionss 200 bundtar om dagen enär behofvet inom orten, i anscende till bristande assuttning af sab ikaterna, ej påfordrar siörre verksamhet, — om du kände allt detta likasom möjligheten att inom nämnde bärad tillverka mångdubbelt mera väfnader ån jag ofvan antydt, så skulle du säkert kunna sana huru lifligt ortens befolkning måste omfatta den storartade iden. En affärsman från Göteborg, hr Thaodor Eggerz, som har rätt stora affärsförbindelser med Mark och flera bärader häromkring, hade till förlideu gårdag inbjudit till en sammaskomst här i staden för att i sin mån, genom meddelande af vizsa upplysningar, visa Bitt intresse för ifrågavarande sak. I en större samling af ortens industriidkare och industriens vänner Öppnade hr E. sammankomsten med att på ctt öppet och rättframt sätt uttala sin Önskan att kunna vara väfnadsindustr ens idkare till något gagn i den riktning, som utgjorde föremålet för sammankomsten och med tillkännagisvande att en porson, af hvars vänskap han famn sig hedrad och som nyligen hemkommit från Amerika, på hans begäran nu vore här tillstädes och välvilligt lofvat meddela de upplysningar han under sin vistelse i det aflagena landet sig förvårfvat, namngifvande hr E. litteratören hr Maurits Rubenson från Göteborg. Hr R. framträdde nu och, under uttalande af sina varma känslor för fosterlandets vål, meddelade de iakttagelser ban gjort i Amerika, detta Åarbetete land; sina bemödanden att genom aflamnando af medtagna profver fästa uppmärksamhet på svenska våfnader; att han såväl i Chicago, sem först besöktes, som derefter i Newyork och Baltimore hade den lyckan att blifva införd i de bästa kretsar för såväl industri, som litteratur och skön konst och att han kommit till den förestållningen att våra affärsmän genom fortsatta ansträngningar skola, med utsigt av lyckar, kunna våga täfla med andra kulturfolk i utbjudande i Amerika af finare vasnader samt att han på det lisligaste ensåg sig böra tillstyrka att denna för sin konstfärdighet i väfnadsindustrien kända befolkning borde med eller utan statsbidrag utsända några unga, praktiska män, rom, medförande profver, kunde inleda affä sförbindelser med det stora och praktiska trensatlamiska folket. Dock erinrede talaren att han som icke vore