Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 2

mysteriösa Fummet. Saint-Valiez stannade och genom cn rörelse gjorde han ett tecken att göra detsamma och lyssna. Ett obeskrifligt ljud, till en början undertryckt, sedermera starkare, blandadt med dofva slag och dystra rop, utträngde ända till dem, — Ah! mumlade Furmais, skulle det verkligen vara spökeri med i spelet. — Ett besynnerligt buller, yttrade Palonge i sin ordping; skulle deder pultronerna Blairzot haft rätt? Man sknllo kunna tro att spökena sett oss komma och vilja skrämma oss, Hvad tycker ni om det här, patron? — Det är ögonblicket för oss att visa det vi äro män, yttrade S int-Valiez. Framåt! Försigtighet och mod! Det är denna dörr, bakom hvilken oväsendet försiggår. Tag en dyrk och öppna dörren, Palonge, men var tyst och sörsigtig. Alla tre nalkades dörren. Det hemska bullret fortfor. Palongo satte ögat till nyckelhålet, men något måtte skymt för detta ty han kundo ingenting se. — Se så, yttrade anföraren, till verket nu. Banditen valde vid skenet af det svaga ljuset en hufvudnyckel af lika storlek med nyckelhålet och införde densamma i detta. I samma ögonblick släckte en luftström lyktan och försatte de tre äfventyrarne i det djupaste mörker. (Forts.)