lingarne en hund, hvars styrka och förstånd Faustina oupphörligt brukade berömma. : Huru härd och genomträngande hans karakter än var, låg det i allt detta nagot som måste uppröra om icke bringa honom ur fattning, och han beslöt derföre att till hvarje pris påskynda händelserna och lemna sina medhjelpare sitt personliga biständ. Försedd med en nyckel, som han ej haft svårt att anskafia för att öppna gallerporten till det öde huset, som han gjort till basen för sina strategiska företag, begaf han sig mellan klocka elfva och tolf på natten till sitt folk, hvilkas langsumhet han tadlade och hvilkas ifver och beslutsamhet behöfde understödjas. Det var honom för öfrigt nödvändigt att veta hvad han skulle tro om den underliga och oroande händelse, om hvilken de nyss talut. Klädd i den föregifne Josoph Pommiers livre och försedd med ett nar löspolisonger, smög hun in i den stora öfvergifna trädgården och begaf sig ända till det lilla trädgårdshuset, hvarost öppaingen till den underjordiska gången var belägen. Han sökto att få reda på sina arbetare, och sedan han hvisslat en signal som de brukade emellan sig, erhöll han ett svar, hvilket ledde honom till den mörkaste delen af trädgården, hvarest han träffade dem med blickarne riktade mot det fönster hvarest qvällen förut det ljussken visat sig som så mycket förskräckt dem. Hans första rörelse var att gräla på dem för deras